Intervju i Nya Tider

I det senaste numret av Nya Tider intervjuades jag av Sanna Hill, med anledning av att jag återvaldes som talesman för Nordisk Ungdom:

Du blev nyligen återvald som talesperson för Nordisk Ungdom. Vilka utmaningar är de första att ta sig an?

För någon vecka sedan hade jag ett samtal med en av våra kärnaktivister i Stockholm om organisationen och han kom då med en väldigt intressant liknelse som jag genast tog åt mig av. Han beskrev organisationen som en båt. Båten har ett fint skrov, bra besättning och bra kapten men vi har inte riktigt hittat den vind vi söker än. Min första utmaning blir att försöka hitta den, vilket jag inte tror blir något problem. Vi har precis rätt förutsättningar idag.

Om du måste välja, vilken av Nordisk Ungdoms aktioner är du stoltast över?

Vi brukar internt lyfta fram demonstrationen mot moskébygget i Keillers Park på Hisingen i Göteborg som det bästa exemplet på hur vi ska bedriva vår verksamhet. Demonstrationen samlade flera hundra deltagare av vilka de flesta helt saknade koppling till någon tidigare politisk verksamhet.

Men personligen så tycker jag nog att vår ”Kony-aktion” utanför Fotografiska muséet verkligen hade alla ingredienser som en typisk Nordisk Ungdom-aktion ska ha. Vi vill gärna se våra aktioner som gatukonst, där det visuella och symboliska ofta är det viktigaste. Vi utförde ”Kony-aktionen” som en gatuteater precis utanför ingången till Fotografiska, samma dag som en utställning med bilder från Joseph Konys barnarmé öppnade. Två stycken döda och nerblodade palestinska frihetskämpar låg täckta med tomhylsor på gatan precis vid ingången samtidigt som Barack Obama i kostym och k-pist leende gick och hälsade på alla besökare till utställningen. Vi vill få människor att tänka till en extra gång och chockar gärna för att göra det. I dagens informationssamhälle är det väldigt lätt att ens budskap dränks i sorlet av Lindex-reklamer, McDonaldsclowner och statusuppdateringar på facebook om vad någon åt till middag. Därför är det så lätt för makthavarna att manipulera opinionen, för det existerar ingen. Hetsen mot Joseph Kony är ett typexempel på det. Det är bara att, som i det här fallet, göra en känslosam film om en afrikansk krigsherre som tvingar barn att kriga för honom och kräva att USA gör något, gärna militärt, för att stoppa honom så har du fått opinionen positiv till att invadera främmande länder för att sprida ”frihet och demokrati”. Att den goda presidenten samtidigt öppet mördar sina egna medborgare utan rättegång och företräder det värsta imperiet världen någonsin skådat är lätt att då blunda för.

Tiden går snabbt. Har ni funderat på att starta ett parti eller liknande för de medlemmar som inte längre behöver visa legitimation på systemet?

Jag tror att ett av våra största problem är att så många av oss systemkritiker fortfarande har ett så stort förtroende för det parlamentariska systemet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att du så fort du har startat ett parti redan har förlorat. Parlamentarismen korrumperar och erbjuder ingen framkomlig väg, snarare tvärtom. Det blir dessutom ett slags självbedrägeri, där folk på allvar uppmuntras att tro att deras röst vart fjärde år räknas. Det är absurt.

Vi har länge diskuterat hur vi ska lösa det problem som du beskriver. Vi har alltid varit öppna för både medlemskap och engagemang oavsett ålder, men vi kommer från och med nu inte längre att benämna oss som en ungdomsorganisation även om vår största rekryteringsbas fortfarande kommer att utgöras av ungdomar. Vi kommer att behålla namnet Nordisk Ungdom, men ändra betydelsen till att syfta på den nordiska pånyttfödelsen och Skandinaviens framtid. En gyllene gryning, om man så vill. På så sätt hoppas vi kunna lättare kunna behålla de som passerar 30-strecket och som fortfarande vill göra en insats. Det här är bara den första av de förändringar som vi kommer att göra det närmaste året för att bättre anpassa oss efter de förändringar som skett sedan vi grundades för tre år sedan.

Nordisk Ungdom gav sitt kritiska stöd till Sverigedemokraterna, men verkar ideologiskt stå närmare SDU. Hur mycket har ni med SDU att göra egentligen?

Vi har väldigt god kontakt med många i SDU, både på riks- och distriktsnivå, men framförallt har vi många dubbelanslutna medlemmar som känner att de får ut mest av sitt engagemang genom att vara med på aktiviteter med båda organisationerna. Hos oss är det betydligt mer fart och fläkt, något som oftast saknas lite i SDU.

Nordisk Ungdom har anklagats för att vara ”judeälskare” samtidigt som gammelmedia målar upp organisationen som ”antisemitisk”. Är det den gyllene medelvägen som gäller?

Vi är en av Sveriges starkast profilerade antisionistiska organisationer. De som har anklagat oss för att vara ”judeälskare” eller ”antisemiter” är politiska clowner. Någon har sagt att en antisemit är någon som hatas av judar, inte hatar dem, och i vårt fall så stämmer den beskrivningen bra.

Du har erfarenhet av såväl partiverksamhet som ungdomsverksamhet. Upplever du det enklare att attrahera ungdomar än vuxna i dagens klimat?

Om jag ska vara helt ärlig, och jag ber om ursäkt om jag trampar någon läsare på tårna nu, så är det enklare, men framförallt bättre, att rekrytera en yngre person idag. Det är generationen som växt upp efter murens fall som är intressant. Hos de flesta äldre finns det alldeles för många invanda tankemönster och synsätt som gör att det är svårt att helt kunna se igenom systemets lögner. Visserligen finns det alltid undantag, men de är inte särskilt många.

Till 1 april i år skämtade ni om att ni skulle bilda parti och ställa upp i kyrkovalet specifikt. Vad hindrar er att ställa upp i exempelvis kommun- eller kyrkoval?

Vi vill att människor ska ha ett förtroende för oss och att de i alla lägen ska kunna lita på att det vi säger är sant och våra handlingar är ärliga. Därför kommer vi aldrig att ge oss in i det parlamentariska systemet eftersom det bygger på att man måste vara just oärlig för att nå några större framgångar.