Same same but different

2004 var jag med och startade upp tabloidformen av tidningen Nationell Idag och jag fungerade under ett par år som redaktör för medlemsbilagan Idealisten innan jag 2007 lämnade både tidningen och partiet Nationaldemokraterna, som då drev den. Ett par år senare fick tidningen presstöd och tidningen började separeras alltmer från partiet. Det sista steget till självständighet togs i och med Björn Herstads tillträde som styrelseordförande för Föreningen Nationell Idag, som är tidningens ägare. Jag tillfrågades då om jag ville bli krönikör i tidningen och jag tackade ja. Cirkeln sluten, alltså.

Jag kommer att återpublicera en del av mina krönikor här på bloggen och vill samtidigt uppmuntra alla att teckna en prenumeration på Nationell Idag. Tidningen har under Björns och den nytillträdde chefredaktören Patrik Ehns ledarskap genomgått en stor förändring till det bättre, samtidigt som tidningens själ och hjärta har bevarats på ett respektfullt sätt.

——————

Tidigare publicerad i Nationell Idag nr 7 2014.

Same same but different

Det finns en hel del frågor som dryftas idag som är helt ointressanta och meningslösa. Samefrågan är inte en av dem. Idag intar samerna den mindre smickrande ställningen som Nordens trojanska häst, där deras blotta existens anges som ett argument för att förminska det svenska folkets historiska rättigheter och hela vår närvaro på den skandinaviska halvön. Denna falska historieskrivning är inget samiskt påhitt, men väl påhejat från detta folks håll.

När jag nu trasslar in mig i samefrågan gör jag det av goda skäl; det är dags att slå hål på myten om det naturnära ursprungsfolket som lever i samklang med skogen, fjällen och vattnet. En myt som inte bara godtrogna svenskar tror på, även insatta nationalister har tagit till sig, anammar och anfäktar, densamma.

I Sverige bor idag runt 20 000 samer. För att räknas som same måste du kunna bevisa att någon av dina far- och morföräldrar hade någon av de samiska dialekterna som modersmål. Många samer kan alltså vara av enbart 1/16-dels sameblod och ändå räknas av sametinget som en del av det samiska folket. Av dessa anges ofta 10 %, eller 2000 personer, vara verksamma inom rennäringen, eller vara renägare. 2007 uppgav 592 personer bosatta i Sverige inkomst av rennäring, varav 54nolltaxerade. Endast 32 personer angav en inkomst på 200,000 eller mer, enligt SCB. Siffror för hur mycket bidrag rennäringen under samma år kunde plocka ut är lite svårare att få tag på i helhet, men enbart med de bekräftade siffror som man kan få tag på uppgår bidragen till 261 miljoner kronor. Det är 440 878 kr per person bland de som uppger inkomst från rennäringen. Övriga kostnader för samhället såsom bil- och tågolyckor, förstörelse på ungskog etc. är då inte inräknat men uppgår troligen till flera hundratals miljoner kronor. Som jämförelse på exakt hur lönsamt det är att vara same visar siffrorna från redovisade bidrag till etniska minoriteter. År 2002 fick samiska organisationer nästan 70 miljoner i statligt bidrag, samtidigt som gruppen sverigefinnar fick 7 miljoner. Sverigefinnarna räknar till nästan en halv miljon i Sverige.

Att det samiska folkets hela existens tycks bygga på om, och hur mycket, bidrag de får är klart problematiskt. Att vara same är helt enkelt ekonomiskt lönsamt, skulle det inte längre vara det så skulle det inte längre finnas något samiskt folk.

Idag finns det knappt något traditionellt kvar med rennäringen, förutom kravet på att stora delar av Norrbotten, Västerbotten och Jämtland ska räknas som renskötselområde. Alltså nästan en tredjedel av Sveriges yta. Snöskotrar och helikoptrar används för att valla flockarna och renarna fraktas runt med lastbil mellan de olika betesområdena. Den genuina, naturnära och nomadiska tillvaron som vissa nationalister idealiserar och verkar tro att samerna fortfarande pysslar med får sig en viss törn när verkligheten knackar på dörren.

Ett romantiserande kring den samiska kulturen vinner vi ingenting på. Istället kan vi se det ur ett rent rättviseperspektiv, vilket borde passa vissa etnopluralister; Det samiska folkets storlek skulle, om vi vill vara rättvisa, motsvara 900 kvadratkilometer, eller 0,2 % av Sveriges area. Det är ungefär två tredjedelar av Öland (Hongkong, med en yta jämförbar med Ölands inhyser 7 miljoner invånare).

Ett Sameland baserat på det samiska folkets faktiska storlek i förhållande till hela Sveriges befolkning, med viss autonomi, klingar klart bättre i mina öron än särrättigheter och bidragsregn på majoritetsbefolkningens bekostnad.

3 reaktion på “Same same but different

  1. Precis som afrikanerna så anser jag förstås att förtryckta folk bör ha rätt till ekonomisk kompensation för sitt historiska lidande.

    Det kan inte bli tal om någon begränsad autonomi innan rennäringsbidragen har återbetalt till sista öre.

  2. För något år sedan besökte jag Nikkaloukta på vägen mot Kebnekaise. I denna lilla dal har samerna expoloaterat allt av vad turistnäringheter. Till Kebnekaise erbjuder samerna att köra en med helikopter, snöskoter, fyrhjuling eller, en liten sträcka, med båt. Det helgade lugnet får man söka efter på annan ort i fjällen är det samernas lag som gäller.

    • Känns som ett torftigt argument. Samerna bor där. Det är deras hem. Det är en självklarhet att de skapar arbetstillfällen om de har den möjligheten.

Kommentarer inaktiverade.