Dags att skilja etniciteten från staten

Veckans stora politiska kontrovers är utan tvekan Niklas Orrenius intervju med Björn Söder, där Söder försöker att förklara att det finns en svensk etnicitet, vilket i dagens sinnessjuka Sverige är ytterst kontroversiellt. Det är till och med så kontroversiellt att etablerade journalister som Lars Lindström och Martin Aagård går så långt så att de förnekar det samiska folkets existens och hävdar att inga judar gasades av Hitler eftersom judarna istället borde beskrivas som polska eller ungerska medborgare.

Det stora problemet kring den svenska etniciteten är dess starka koppling till den svenska staten. Att skilja en svensk medborgare från en etnisk svensk blir, åtminstone i ett land där många högskoleutbildningar idag knappt håller jämna steg med högstadiet för 40-50 år sedan, en komplicerad historia.

Logiken att alla svenska medborgare automatiskt blir svenskar är ett direkt hot mot såväl majoritets- som minoritetsbefolkningen, men det känns som att det är hög tid att skilja etniciteten från staten. Enklast gör vi det genom att kalla oss för det vi faktiskt är, skandinaver.

Danskar, norrmän, svenskar och deras ättlingar är ett folk – det skandinaviska. Vi talar ett språk, vi delar en kultur, vi utgör en etnicitet och vi förenas av en gemensam framtid. Det skandinaviska folket är inte kopplat till någon statsbildning utan kan fritt definiera sitt eget sammanhang. Vem som är skandinav har inte med medborgarskap att göra utan det handlar istället om en identitet sprungen ur ett gemensamt förflutet, som vi skriver i Idégrunden.

Hade Björn Söder använt det skandinaviska för att beskriva vårt folk hade inga missförstånd behövt uppstå, även om de folkförnekande journalisterna på alla sätt hade försökt och inte minst försökt spela indignerade.