Nationaldemokraterna tar farväl

Igår meddelade Marc Abramsson, partiledare för Nationaldemokraterna, att partiets verksamhet läggs ned. Partiet har de senaste åren fört en tynande tillvaro, men har under sin existens utövat ett stort inflytande på svensk nationalism och en stor del av de som idag är aktiva i olika nationalistiska sammanhang har fått sin politiska skolning i partiet.

Mitt första möte med Nationaldemokraterna skedde på Östermalmstorg den 19 juni 2002 och jag bestämde mig där och då för att engagera mig i partiet. Den entusiasm och kämparanda som präglade partiets första år måste vara unikt för en organisation inom den svenska nationalismen.

Det var, som med så mycket annat, en ren slump som gjorde att jag kom att engagera mig i ND och inte i SD. Som ung nationalist under de första åren i början av 2000-talet fanns egentligen inte så många andra alternativ i Stockholm där Sverigedemokraterna knappt ens existerade på pappret.

Jag lämnade partiet sommaren 2007. Då lämnade jag även posterna som distriktsorganisatör för Stockholm och ordförande för Nationaldemokratisk Ungdom. Det skulle dröja till 2010 innan jag återigen engagerade mig i en organisation, denna gång i Nordisk Ungdom.

Mycket kan sägas om både Nationaldemokraterna och dess ledare sedan 10 år, Marc Abramsson, och åren under hans ledarskap har främst speglats av med jämna mellanrum återkommande konflikter. Det är ingen hemlighet att jag och Marc inte alltid har dragit helt jämt och att vi har haft olika synsätt på hur organiseringen av partiet skulle se ut, men samtidigt är Marc en av de nationalister jag hyser stor respekt för.

När Tor Paulsson misshandlade sin dåvarande sambo och uteslöts ur partiet var Marc det enda alternativet att leda organisationen vidare. Blott 25 år gammal föll alltså ansvaret för en av de största nationella organisationerna i modern tid på hans axlar.

Marc är utan tvekan en av de bästa företrädarna jag känner till och hans politiska analyser har ofta varit klockrena, men den mognad och insikt som meddelandet om partiets nedläggning andas har saknats. När nu Marc hänvisar partiets aktivister till Nordisk Ungdom och väljarna till Sverigedemokraterna är cirkeln åter sluten. Det blir ett slut, men också en början.

Same same but different

2004 var jag med och startade upp tabloidformen av tidningen Nationell Idag och jag fungerade under ett par år som redaktör för medlemsbilagan Idealisten innan jag 2007 lämnade både tidningen och partiet Nationaldemokraterna, som då drev den. Ett par år senare fick tidningen presstöd och tidningen började separeras alltmer från partiet. Det sista steget till självständighet togs i och med Björn Herstads tillträde som styrelseordförande för Föreningen Nationell Idag, som är tidningens ägare. Jag tillfrågades då om jag ville bli krönikör i tidningen och jag tackade ja. Cirkeln sluten, alltså.

Jag kommer att återpublicera en del av mina krönikor här på bloggen och vill samtidigt uppmuntra alla att teckna en prenumeration på Nationell Idag. Tidningen har under Björns och den nytillträdde chefredaktören Patrik Ehns ledarskap genomgått en stor förändring till det bättre, samtidigt som tidningens själ och hjärta har bevarats på ett respektfullt sätt.

——————

Tidigare publicerad i Nationell Idag nr 7 2014.

Same same but different

Det finns en hel del frågor som dryftas idag som är helt ointressanta och meningslösa. Samefrågan är inte en av dem. Idag intar samerna den mindre smickrande ställningen som Nordens trojanska häst, där deras blotta existens anges som ett argument för att förminska det svenska folkets historiska rättigheter och hela vår närvaro på den skandinaviska halvön. Denna falska historieskrivning är inget samiskt påhitt, men väl påhejat från detta folks håll.

När jag nu trasslar in mig i samefrågan gör jag det av goda skäl; det är dags att slå hål på myten om det naturnära ursprungsfolket som lever i samklang med skogen, fjällen och vattnet. En myt som inte bara godtrogna svenskar tror på, även insatta nationalister har tagit till sig, anammar och anfäktar, densamma.

I Sverige bor idag runt 20 000 samer. För att räknas som same måste du kunna bevisa att någon av dina far- och morföräldrar hade någon av de samiska dialekterna som modersmål. Många samer kan alltså vara av enbart 1/16-dels sameblod och ändå räknas av sametinget som en del av det samiska folket. Av dessa anges ofta 10 %, eller 2000 personer, vara verksamma inom rennäringen, eller vara renägare. 2007 uppgav 592 personer bosatta i Sverige inkomst av rennäring, varav 54nolltaxerade. Endast 32 personer angav en inkomst på 200,000 eller mer, enligt SCB. Siffror för hur mycket bidrag rennäringen under samma år kunde plocka ut är lite svårare att få tag på i helhet, men enbart med de bekräftade siffror som man kan få tag på uppgår bidragen till 261 miljoner kronor. Det är 440 878 kr per person bland de som uppger inkomst från rennäringen. Övriga kostnader för samhället såsom bil- och tågolyckor, förstörelse på ungskog etc. är då inte inräknat men uppgår troligen till flera hundratals miljoner kronor. Som jämförelse på exakt hur lönsamt det är att vara same visar siffrorna från redovisade bidrag till etniska minoriteter. År 2002 fick samiska organisationer nästan 70 miljoner i statligt bidrag, samtidigt som gruppen sverigefinnar fick 7 miljoner. Sverigefinnarna räknar till nästan en halv miljon i Sverige.

Att det samiska folkets hela existens tycks bygga på om, och hur mycket, bidrag de får är klart problematiskt. Att vara same är helt enkelt ekonomiskt lönsamt, skulle det inte längre vara det så skulle det inte längre finnas något samiskt folk.

Idag finns det knappt något traditionellt kvar med rennäringen, förutom kravet på att stora delar av Norrbotten, Västerbotten och Jämtland ska räknas som renskötselområde. Alltså nästan en tredjedel av Sveriges yta. Snöskotrar och helikoptrar används för att valla flockarna och renarna fraktas runt med lastbil mellan de olika betesområdena. Den genuina, naturnära och nomadiska tillvaron som vissa nationalister idealiserar och verkar tro att samerna fortfarande pysslar med får sig en viss törn när verkligheten knackar på dörren.

Ett romantiserande kring den samiska kulturen vinner vi ingenting på. Istället kan vi se det ur ett rent rättviseperspektiv, vilket borde passa vissa etnopluralister; Det samiska folkets storlek skulle, om vi vill vara rättvisa, motsvara 900 kvadratkilometer, eller 0,2 % av Sveriges area. Det är ungefär två tredjedelar av Öland (Hongkong, med en yta jämförbar med Ölands inhyser 7 miljoner invånare).

Ett Sameland baserat på det samiska folkets faktiska storlek i förhållande till hela Sveriges befolkning, med viss autonomi, klingar klart bättre i mina öron än särrättigheter och bidragsregn på majoritetsbefolkningens bekostnad.

Nordisk Ungdom är en naturlig del av samhället

Den 18 februari blev Fredrik Hagberg, Nordisk Ungdoms internationella kontaktperson, uppsagd från sin tjänst på Livgardet av Försvarsmakten efter att Hagbergs och Nordisk Ungdoms stöd till den ukrainska revolutionen uppmärksammats.

I Försvarsmaktens beslut pekar de särskilt ut ett stycke i det tal som Hagberg höll för aktivister från Svoboda, ett parti som nu ingår i den ukrainska regeringen.

”As a part of the progressive agenda, Swedish State Television shows information programs for the Swedish youth – 13 to 16 – on how to have sex with immigrants and disabled. These shows are also shown in school as a mandatory part of education.”

Den film som åsyftas i talet är UR:s och RFSU:s ”Sex på kartan” som riktar sig till svenska högstadieelever. Filmen anmäldes i februari 2011 av Nordisk Ungdom för barnpornografibrott.

Hagberg ska, enligt Försvarsmakten, ha uttryckt sig rasistiskt, främlingsfientligt och kränkande, men i det citerade stycket framgår det bara att Hagberg konstaterar att en film som uppmuntrar svenska barn att ha sex med invandrare har visats på SVT. Han lägger inte in någon värdering i det hela.

Av det kan jag bara dra slutsatsen att Försvarsmakten anser att det är rasistiskt, främlingsfientligt och kränkande att påpeka hur verkligheten ser ut.

Försvarsmakten har agerat överilat och närmast panikartat vad gäller avskedandet av Hagberg. För samtidigt som han sparkas för att ha berättat om en film som visats på SVT, så konstaterar ÖB:s stabschef Jan Salestrand, i tidningen Expressen, att Hagberg inte sagts upp på grund av att han är medlem i Nordisk ungdom.

”Vi har åsiktsfrihet och organisationsfrihet i Sverige och det här är inte en organisation som av Säkerhetspolisen är klassad som en säkerhetshotande organisation. Så det är absolut inte det han är uppsagd för utan det är för hans agerande vi gått på.”

Eftersom Försvarsmakten är den enskilt största arbetsgivaren bland Nordisk Ungdoms aktivister är det här viktigt att veta. Att Försvarsmakten tagit ett överilat beslut i just frågan kring Hagberg kan vi bara konstatera och beklaga.

Det ovärdiga och oproffsiga agerandet från Försvarsmaktens sida beror med all sannolikhet på en viss nervositet över Hagbergs stöd till den ukrainska revolutionen.

Nordisk Ungdoms och Hagbergs stöd till revolutionen är dock inget utslag av ungdomlig revolutionsromantik. Vi har agerat som en normal politisk aktör i sammanhanget och enbart erbjudit humanitärt, moraliskt och politiskt stöd till demonstranterna.

Försvarsmaktens beslut kommer antagligen att överklagas. Då kommer Försvarsmakten troligen inse sitt misstag. Det sista vår illa rustade försvarsmakt behöver är ännu färre soldater med en stark motivation att försvara vårt kära fosterland.

20140306-150435.jpg

På bilden syns Fredrik Hagberg utanför Högersektorns högkvarter i Kiev när han tillsammans med aktivister från Nordisk Ungdom delar ut olika typiska skandinaviska maträtter till demonstranterna.

Ukraina reser sig!

Vad som nu händer i Ukraina är både spännande och inspirerande. Vi ser en självmedveten nationell opposition resa sig tillsammans med folket och ersätta de korrupta politikerna.

Oppositionen inkluderar idag diverse grupper och falanger men den stabila kärnan är partiet Svoboda och det är just de och grupper närstående till dem som nu tagit kontroll över en mängd statsorgan i olika delar av landet.

Vi har mottagit kommunikéer precis som en mängd andra nationalistiska organisationer i Europa. Våra ukrainska bröder behöver vårt stöd! Dels önskar de att frivilliga ansluter sig på plats och dels behöver de resurser. Dessutom behövs som alltid ett bearbetande av mediaperspektiv, sociala media, att tala med vänner och bekanta för ukrainarnas sak.

Något som gjort mig extra glad och som är genuint inspirerande är att de betraktar sig som en del av Europa. Självklart ser de ukrainska nationalisterna igenom EU:s korrupta dimridåer och klåfingrighet, istället bejakar de att de tillhör den europeiska civilisation och gemenskapen som vi alla är en del utav.

Detta är inget motsatsförhållande till en stark nationell särart eller en skandinavisk framtid. Snarare tvärtom, vårt öde är beseglat tillsammans med våra europeiska bröders. Vår kamp är deras och deras kamp är vår.

Som talesman för Nordisk Ungdom vill jag härmed uttrycka mitt stöd för den ukrainska frihetskampen. Vi kommer alltid och resolut stå på våra europeiska bröders sida.

Leve Ukraina! För Europa!

ukraine-protest-19-630x416

Nordisk Ungdom: 1000 medlemmar!

Inför 2011 satte vi i Nordisk Ungdom målet att bli 1000 medlemmar. Vi räknade optimistiskt och om jag minns rätt så ville vi uppnå målet till början av 2013.

Så blev det inte. Men nu, ett år senare, är vi stolta över att säga att vi har nått upp till målet (om än något försenat) och efter att några medlemsdubletter har tagits bort och vi har gjort en upprensning i medlemsregistret så kan vi räkna med hela 1023 medlemmar fram till och med den 31 december 2013.

Från och med den 1 januari 2014 har vi ändrat medlemssystemet så att man nu måste förnya sitt medlemsskap varje år. I slutet av förra året utsågs även Fredrik Becklin till särskild medlemsansvarig för organisationen, något vi tror kommer att göra det ännu lättare för nya medlemmar att komma i kontakt med oss och bli aktiva.

Att vi nu nått över 1000 medlemmar är både en milstolpe för organisationen såväl som ett rejält styrkebesked. Stödet för oss, våra aktioner och vårt arbetssätt är stort och våra idéer når varje dag ut till allt fler.

Behovet av Nordisk Ungdom i svensk, skandinavisk och europeisk politik är stort. Det finns få aktörer som på ett lika träffsäkert sätt kan utmana, reta, uppröra och väcka känslor som vi kan. Att vi dessutom kan göra det med glimten i ögat är en bonus. Det behövs överlag mer humor i politiken.

Så nu kommer uppmaningen till alla skandinaver runtom i världen: Har du tidigare varit medlem, bli det igen! Har du aldrig tidigare varit medlem hos oss, ge oss ditt stöd! Det är för dig vi kämpar!

Karl Skidmarxx feat. Goy Boy – Statens Bästa Vänner

Den 30 januari 2010 lanserade vi Nordisk Ungdom till tonerna av reggaelåten Tänk. Nu kommer ”uppföljaren”; hip-hop låten Statens Bästa Vänner.

Bakgrunden är Kartellen och Timbuktus singel ”Svarta Duvor & Vissna Liljor” som släpptes i slutet av november. I låten så hotar Timbuktu att slå Jimmie Åkesson ”gul och blå”, samtidigt som kollegan Sebbe Staxx i sedvanlig ordning orerar om att han ska slå massa ”rassar”.

Nu presenterar alltså  Nordisk Ungdom i samarbete med Karl Skidmarxx och Goy Boy sitt svar på den uppmärksammade låten.

2013 – Ett år av framgång

2013 närmar sig sitt slut och för Nordisk Ungdom betyder det att det snart 4 år har gått sedan starten i januari 2010.

Året blev också det år då organisationen tog ett stort kliv framåt och tog den samlade erfarenheten från 3 års arbete och sammanfattade den i en ny idégrund som kompletterades med en ny, mognare, grafisk profil.

Idégrunden är ett ambitiöst försök att presentera en målriktning för hela vår rörelse, där Nordisk Ungdoms främsta uppgift blir spridandet av en idé. Med idégrunden ligger vägen rak och klar.

Vår styrka ligger främst i vår initiativkraft. Det betyder inte nödvändigtvis att det är vi som alltid sätter agendan, tvärtom så försöker vi istället att utnyttja redan uppkomna situationer och ”pusha” frågan i en viss riktning. Så gjorde vi t.ex i maj då invandrarkravallerna rasade som värst när vi patrullerade svenska områden på gränsen till oroshärdarna för att förhindra att kravallerna spred sig till våra områden. Det var först då som polisen började agera och kravallerna kvästes strax därefter. Det ligger nära sanningen att säga att det var vi, tillsammans med andra nationalister och svenskar (även enskilda invandrare) som faktiskt satte stopp på den här kravallomgången.

Maj månad blev vår dittills mest framgångsrika sett till antalet nya medlemmar, hemsidesbesökare och ”facebook-gillningar”, men rekordet slogs i november efter succén med tårtningen av tårtkvinnan som setts nästa 200 000 gånger på YouTube. Antalet nya medlemmar i november blev över 80, samtidigt som vår nystartade butik sålde varor för ungefär 10 000kr (100 klistermärken kostar 29kr).

Förutom framgångarna på hemmaplan har året även varit det mest framgångsrika året när det gäller relationen till våra europeiska bröder och våra aktioner i Sverige renderade i löpsedlar både i Polen och Serbien. Kontakterna med andra europeiska nationalister har utökats och en stark vänskap, samsyn och grund håller på att utvecklas.

Än är året inte riktigt slut, och vill det sig väl kommer vi att lagom till jul kunna presentera en liten överraskning, men det är möjligt att julklappen blir lite försenad också, men den som väntar på något gott…

Ett stort tack till alla som har hjälpt till att göra det här året till ett av Nordisk Ungdoms mest framgångsrika år hittills!

God Jul och gott nytt år!

DTS_0155

Nordisk Ungdom tar ett stort kliv framåt

DSC_0268

Den 16 november bjöd Nordisk Ungdom in kärnaktivisterna till ett internt ”kick-off” möte för att presentera den nya logotypen och en helt ny idégrund.

Mötet var ett led i en längre förändringsprocess som i princip har pågått i två års tid. Alltsedan vårt officiella stöd till Sverigedemokraterna har en intern diskussion pågått om vilken väg vi ska välja för vår rörelse. Det känns både skönt och befriande att vi nu nåt till punkten där vi kan presentera resultatet av detta arbete.

Vår målbild samspelar med tre olika geografiska områden:

1) Skandinavien och det skandinaviska folket.

2) Norden och den frihetliga politiska tradition som har funnits här.

3) Europa som ett geopolitiskt och civilisatoriskt block.

Nyheten om idégrunden fick AFA-veteranen Mathias Wåg att välkomna oss ut ur ”identitärgarderoben”; men idégrunden ligger betydligt närmre en allmän europeisk högertradition även om den delvis genomsyras av identitära strömningar.

I och med idégrunden får den pan-nordiska tanken som vårt namn åsyftar en lättförståelig och självklar förklaring:

”Danskar, norrmän, svenskar och deras ättlingar är ett folk – det skandinaviska. Vi talar ett språk, vi delar en kultur, vi utgör en etnicitet och vi förenas av en gemensam framtid. Det skandinaviska folket är inte kopplat till någon statsbildning utan kan fritt definiera sitt eget sammanhang. Vem som är skandinav har inte med medborgarskap att göra utan det handlar istället om en identitet sprungen ur ett gemensamt förflutet. Vi är ett skandinaviskt folk och det är för skandinaverna vi kämpar!”

Nu har vi grunden som vi behöver för att på allvar bygga en skandinavisk rörelse. Det här är första steget, vill du vara med och ta nästa?

Det politiska våldet måste tas på allvar

Den 1 november avrättades två medlemmar av Gyllene Gryning utanför partiets lokaler i Aten i Grekland.  Gärningsmännen sköt från en motorcykel som passerade förbi lokalen. Attacken kom bara timmar efter att den grekiska regeringen dragit in polisstödet till det kontroversiella partiet. Mordet har väckt avsky över hela Europa, men den svenska massmedian rapporterade endast pliktskyldigast om händelsen, några fördömanden stod inte att läsa någonstans.

Samtidigt pågår en massiv kampanj i Sverige mot oppositionella, där vi den senaste tiden har nåtts av nyheter om ett otal vandaliseringar, sprängda bilar, råa misshandelsfall och övergrepp på oppositionella journalister, som i det grova överfallet mot Jimmie Windeskog chefredaktören för Nationell Idag. Senast idag attackerades Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson under signeringen av sin nya bok med en tårta i ansiktet.

Det spelar ingen roll om man inte delar alla, eller ens några, av sina åsikter med de personer som blir attackerade av vänsterextremisterna, det är ens skyldighet och plikt att reagera mot våldet oavsett. Störst ansvar har politiker, journalister och andra makthavare. Den tystnad som vänsterterroristerna möts av idag är beklämmande för ett land som Sverige. Hur kan vi ta vår demokrati på allvar om vi inte ens kan skydda de som är med i den demokratiska processen?

Det är bara en tidsfråga innan det politiska våldet i Sverige kräver sina första dödsoffer. Precis som i fallet med de unga greker som för några dagar sedan dog i kampen för vad de tyckte var rätt och riktigt så är det de styrande som bär det yttersta ansvaret. I Grekland drog regeringen tillbaka polisstödet till oppositionen, i Sverige så blundar makthavarna fortfarande. Det är hög tid att öppna ögonen.

grekerna

På bilden de två unga greker som kallblodigt sköts ihjäl utanför Gyllene Grynings partilokal i Aten.

Öppet brev till Expressens ledarredaktion

Den 22 oktober skrev er kulturjournalist Anna Hellgren en artikel under rubriken ”Vår fetish för det blonda” där hon ondgör sig över hur mycket uppmärksamhet fallet med ”Maria” i Grekland har fått. Hennes tes är att ”Marias” öde inte alls hade fått den spridning som det nu fick om hon hade varit brunögd och brunhårig. Hon avslutar den korta texten med ”Det blonda, rena måste till varje pris skyddas från smutsiga, lömska romer. Nån som hört den förut?”

Ja, vi har hört den förut. Men bara från ”kulturjournalister” som Hellgren. Hon är knappast den första att ondgöra sig över att det fortfarande finns blonda européer kvar och troligen inte den sista. I en tid då svenkfientligheten ständigt når nya höjder är det kanske märklig att någon ens reagerar. Men det gjorde vi, Nordisk Ungdom, och det kommer vi att fortsätta att göra så länge som journalisterna i Den Nya Klassen angriper vårt folk.

Ni skriver under rubriken Hoten mot journalister måste tas på allvar: ”Nynazisterna hade tapetserat en husfasad och port med bilder på Maria, med uppmaningen om att Hellgren borde hjälpa henne. […] Anna Hellgren är bara en i raden av journalister och fotografer som förtalats, hotats och/eller fysiskt attackerats. Det skulle kunna beskrivas som ett allvarligt arbetsmiljöproblem bland andra; många är ju de yrkesgrupper som utsätts för olika sorters övergrepp i jobbet.

Men just hot och våld mot journalister och fotografer är något betydligt allvarligare. Inte för att de skulle tillhöra någon exklusiv kategori av människor utan för att attackerna äventyrar den fria åsikts- och informationsbildningen.”

Först beskriver ni felaktigt Nordisk Ungdom som nynazister, vilket till och med Annika Hamrud från Expo kritiserar, sedan sker det riktigt märkliga. Nordisk Ungdom har alltså tapetserat upp bilder på ”Maria” med en uppmaning att Hellgren ska hjälpa henne. (Den exakta texten var förövrigt ”Anna Hellgren; Varför vill du inte hjälpa mig?) Sedan beskriver ni att Hellgren bara är en i raden av journalister som förtalats, hotats eller fysiskt attackerats. Ursäkta min fråga, men är ni helt och hållet galna?

Vi har en strikt icke-våldspolicy och alla vet att det politiska våldet utövas nästan helt ensidisgt av den extrema vänstern med stöd av journalister som Anna Hellgren och er på Expressens ledarredaktion 

Ni har svikit hela ert journalistiska uppdrag. Ni har blivit de som ni är satta att granska. Ni har blivit Den Nya Klassen, en ny adel som omöjligt får kritiseras.

Mina frågor till er är följande:

  • Varför kallar ni oss för nynazister när ni vet att det är en lögn?
  • Varför nämner inte ni Nordisk Ungdom vid namn?
  • Varför menar ni att vi har förtalat eller hotat Anna Hellgren? 
  • Varför kan ni inte respektera de som ifrågasätter er och er politiska agenda?maria