Kontroversiella aktioner och arbetssätt

Lite nu och då dyker det upp frågor om Nordisk Ungdoms arbetssätt och vilka metoder vi använder vid t.ex. aktioner. Nordisk Ungdom är en utomparlamentarisk organisation. Med det menar vi att vi inte arbetar på samma sätt som ett traditionellt parti utan att vi använder oss av andra metoder för att nå ut med vårt budskap. Många organisationer på den yttersta vänsterkanten beskriver sig själva som utomparlamentariska och använder våld som ett medel för att nå sina mål. Därför är ofta utomparlamentarism förknippat med just våld, bråk och vandalism. Vi har däremot alltid varit noggranna med att påpeka att våld är något som vi tar avstånd ifrån, bland annat här:

Nordisk Ungdom tar alltid avstånd från våld

Att vi tar avstånd ifrån våld betyder inte att våra aktioner inte är kontroversiella och ofta så balanserar vi på gränsen till vad som är lagligt. Det är dock inget vi ser som något problem; så länge ingen kommer till skada eller privat- eller allmän egendom drabbas av större skador så anser vi oss ha den moraliska rätten att föra ut vårt budskap. Sverige idag är nämligen en djungel av olika lagar och paragrafer. Du får idag inte anordna en flygbladsutdelning med ett dussin deltagare utan att först söka tillstånd för det.

Det är oftast samma aktioner som det dyker upp frågor kring. Jag tänkte därför gå igenom de mest kontroversiella och bemöta en del av de frågor som vanligtvis dyker upp:

Besöket hos läraren Markus Gullvén

Den 17 mars 2010 berättade den socialdemokratiska läraren Markus Gullvén i SVT:s Aktuellt att ”En elev som systematiskt för fram odemokratiska åsikter … i mitt klassrum … måste jag ge underkänt” På frågan om detta innebär att han sätter betyg på åsikter svarar Gullvén: ”Ja. Precis som det står i läroplanen att jag ska.”

Två dagar senare anmälde Nordisk Ungdom Markus Gullvén till JO

Eftersom det är synnerligen anmärkningsvärda uttalanden från en lärare försökte vi sedan att få tag på Gullvén. Han svarade dock inte på telefonsamtal så några aktivister åkte hem till honom för att få ett uttalande av honom. Det kan mycket väl uppfattas som hotfullt, men det var inte intentionen. Aktivisterna som knackade på hans dörr gjorde det mitt under ljusan dag och när han inte öppnade åkte de därifrån.

Som jämförelse kan man ta exemplet där Aftonbladet nyligen åkte hem till Åkesson, knackade på och lade märke till hur hans badhandduk låg på altanen vid poolen osv. Betydligt mer integritetskränkande och givetvis inget som någon höjer på ögonbrynen för.

Uppmärksammandet av övergreppet på Husbybadet

Den 26 februari 2011 protesterade ett trettiotal aktivister utanför ett transitboende för ”ensamkommande flyktingbarn” efter att flera av de vuxna barnen hade förgripit sig på några 11-åriga flickor på Husbybadet. Aktivisterna kastade ägg på husfasaden.

Även om det säkert är olagligt att kasta ägg på någons hus så uppstår inga skador. Det hela var en markering som inte ska behöva förklaras eller försvaras.

Naziattacken mot Jan Helin

Den 7 mars 2011 exploderar tidningarna i rubriker om en naziattack mot Jan Helin. Sanningen låg långt därifrån:

”Igår kväll begav sig två aktivister från Nordisk Ungdom till de etniskt svenska kvarter där Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, bor. Med sig hade de några affischer som de tänkte sätta upp runt om i området för att visa vilken hycklare Jan Helin är. När aktivisterna hade satt upp en affisch kom en arg kvinna ut ur ett av bostadshusen och skrek åt aktivisterna att försvinna varpå de begav sig ifrån platsen. I media har det här förvandlats till en nazistattack mot Jan Helins bostad. Inget kunde vara mer fel.

 – Den senaste veckan har media anklagat personer och internettidningar för att sprida överdrivna rykten om det sexuella övergreppet på Husbybadet. Istället gjorde de förövarna till offer och anklagade alla som reagerade för att komma med lögner. En stor del av svenskarna såg dock igenom deras lögner.

 – Nu ser de chansen att ge igen. De är livrädda för att svenskarna ska sluta klaga och börja agera. Vi har inte attackerat någon. Två aktivister satte upp några plakat för att visa allmänheten vilken hycklare Jan Helin är. Nu visar den etablerade median ännu en gång vilka som är de verkliga lögnarna och återigen kommer en stor del av folket att kunna se igenom deras lögner tack vare den fria median på internet säger Patrik Forsén, talesman för Nordisk Ungdom.”

Aktion för att uppmärksamma PO:s försvar av tunnelbanerånaren

Den 22 september 2012 inträffade kanske den märkligaste av alla mediehysterier hittills. Pressombudsmannen Ola Sigvardsson hade gått ut och kritiserat publiceringen av bilderna på den invandrade tunnelbanerånaren som rånade en person som hade svimmat av på tunnelbanespåret och som lämnade honom där med stor fara för den avsvimmades liv. På Sveavägen, en av huvudgatorna i Stockholm där Ola Sigvardsson bor, spelade därför Nordisk Ungdom upp scenen för att illustrera vad det var Sigvardsson faktiskt försvarade. Media fick det som om vi hade hotat Sigvardsson eftersom vi hade använt blod för att illustrera den skadade mannen på tunnelbanespåret. Jag bemötte det i en intervju:

”Vårt samhälle har blivit allt råare och våldsammare. Våldet är ständigt närvarande i unga svenskars vardag. Att arbeta mot våldet i samhället har varit en av våra främsta prioriteringar, därav aktionen utanför PO:s lägenhet i lördags. Vi menar, till skillnad mot PO, att våldsbrottslingar borde hängas ut i massmedia för att på så sätt lättare kunna gripas och hindras från att begå nya brott. Anklagelserna mot oss om att vi skulle ha hotat PO är patetiska. De som har skrivit det är personer ifrån Expo som mycket väl känner till våra arbetsmetoder och som vet att vi alltid tagit avstånd ifrån våld. Genom våra aktioner och vår gatukonst visar vi upp maktens hyckleri och det är de livrädda för.”

Vi har genom åren arbetat fram en övergripande strategi för våra aktioner där vi tagit stor hänsyn till att inte någon ska känna sig personligt hotad av oss eller våra aktioner. Vi är däremot inte rädda för att ”få lite skit på händerna” och våra metoder kommer inte tilltala alla. Är det så att vi kan hindra en dansstudio från att anordna strippdans för sexåringar genom att klottra lite på deras entrédörr, då kommer vi att fortsätta att göra det.

Det politiskt korrekta klimatet kväver debatten i vårt land och allt som bryter det minsta mot vad makten lär ut kommer att nagelfaras hårt. Det är därför performance-konst kan tolkas som mordhot av upphetsade journalister.

 

 

Nazispökets återkomst

I kölvattnet av kulturmarxismens politiska och kulturella dominans över västvärlden har den intellektuella debatten som bekant  urvattnats. Den som kritiserar det kulturmarxistiska paradigmet stämplas allt som oftast som nazist eller rasist. Nordisk Ungdom utgör inget undantag.

Hur naziststämpeln fungerar vet de flesta om vid det här laget och faktum är att dylika påklistrade epitet alltmer börjar förlora i kraft och värde. Alla som inte delar kulturmarxisternas världbild kan ju knappast vara nazister eller rasister?

Men det finns också en annan aspekt i det hela. När medelålders män och kvinnor börjar tala om nazism, gör de det av en ganska självklar anledning som för oss något yngre personer kanske är svårt att först förstå. De som föddes under, eller strax efter, kriget definierar hela sin existens med utgång ifrån nazismen.

Markus Willinger beskriver i sin bok Generation Identity det hela väldigt bra.

“National Socialism determined your entire thinking. No one shaped your worldview more than Adolf Hitler. Nazism was racist, so you wanted to be ‘anti-racist.’ Nazism was nationalist? Naturally, you became internationalist. It was militaristic, fascistic, and imperialistic, and so you became anti-military, anti-fascist and anti-imperialistic.

In this way, Adolf Hitler became your greatest role model.

Så länge det osunda debattklimatet som råder i Sverige fortsätter så kommer Nordisk Ungdom att anklagas för att vara nazister. Vi väljer att se den anklagelsen på två sätt: Dels som ett bevis på det antiintellektuella debattklimatet och dels som en fjäder i hatten eftersom vi uppenbarligen utgör en opposition som ger kulturmarxisterna skrämselhicka.

För att återkomma till Markus Willinger:

”We, however, enjoy a greater intellectual freedom than you. We are the first generation after 1933 to have truly overcome National Socialism. We neither define ourselves in terms of it, nor in terms of opposing it. We reject its ideology and hostility to the freedom and the diversity of peoples, just as we reject your ideology.

We don’t damn and demonize. We learn. You’ve failed to learn from the ‘Third Reich,’ and you become just as extremist as the National Socialists. Unlike you, we can justly and rightly claim to have overcome National Socialism. We toss both it and your sick ideas where the belong, into the rubbish bin of history.“

Nordisk Ungdom fortsätter att gå sin egen väg. Vi låter oss inte hindras av epitet som inte har någon relevans för debatten och som helt oärligt klistras på oss.

Vi fortsätter att sträva efter kärlek, ärlighet och idealism i kampen för ett nytt Skandinavien.

Max hamburgerrestauranger diskriminerar svenskar

Under Sverigedemokraternas dag under Almedalsveckan i Visby inledde Max hamburgerrestauranger kampanjen ”utan mångfald – ingen tillväxt” och deklarerade samtidigt att företaget i fortsättningen kommer att diskriminera svenskar på arbetsmarknaden genom att satsa på att inom 5 år anställa minst 50 utrikesfödda på chefspostioner.

Max hamburgerrestauranger ger sig i och med detta in i den kanske hetaste politiska frågan i Sverige. Vad de vill vinna på det är oklart. Det brukar vara en allmänt dålig företagsstrategi att ge sig in i politiska frågor som river upp många känslor hos kunderna och där en stor del av kundunderlaget utgörs av just den etniska grupp som Max nu väljer att diskriminera.

Max ställningstagande är ett prejudikat som andra företag kommer att titta noga på. Är det så att det faktiskt visar sig att Max når ut till en större kundkrets och att svenskarna struntar i om de diskrimineras av företaget så kommer det att finnas en poäng även för andra företag att anamma samma strategi för att nå den växande kundkretsen av utrikesfödda. Det skulle skapa en situation där allt fler företag aktivt väljer att diskriminera svenskar på arbetsmarknaden. Det är ett scenario som varje svensk har en plikt att göra allt för att undvika.

Via parlamentariska val har vi liten, eller ingen, chans att påverka vår framtid. Däremot har vi, som medvetna konsumenter, en stor möjlighet att påverka. Den här frågans ställning borde prioriteras upp av alla svenskvänliga krafter och en allmän bojkott mot Max hamburgerrestauranger måste utlysas, en bojkott som på sikt måste få som effekt att Max diskrimineringsstrategi visar sig vara olönsam. Det är dags att visa att svenskarna inte bara kan protestera via valurnorna.

Identitär Idé 5

I helgen besökte jag för andra gången det årliga seminariet Identitär Idé. Förra gången var för ett par år sedan och förändringen sedan dess gick inte att ta miste på. Förutom ett stort antal intressanta besökare erbjöd Identitär Idé 5 något betydligt proffsigare och mer tilltalande än det förra seminariet jag besökte.

Talarlistan var minst sagt imponerande med namn som Paul Gottfrid, Philippe Vardon och Manuel Ochsenreiter.

Det är spännande tider just nu, med stora förändringar i antågande. Det europeiska motståndet håller helt klart på att gå in i en ny, mognare, fas.

Intervju i Nya Tider

I det senaste numret av Nya Tider intervjuades jag av Sanna Hill, med anledning av att jag återvaldes som talesman för Nordisk Ungdom:

Du blev nyligen återvald som talesperson för Nordisk Ungdom. Vilka utmaningar är de första att ta sig an?

För någon vecka sedan hade jag ett samtal med en av våra kärnaktivister i Stockholm om organisationen och han kom då med en väldigt intressant liknelse som jag genast tog åt mig av. Han beskrev organisationen som en båt. Båten har ett fint skrov, bra besättning och bra kapten men vi har inte riktigt hittat den vind vi söker än. Min första utmaning blir att försöka hitta den, vilket jag inte tror blir något problem. Vi har precis rätt förutsättningar idag.

Om du måste välja, vilken av Nordisk Ungdoms aktioner är du stoltast över?

Vi brukar internt lyfta fram demonstrationen mot moskébygget i Keillers Park på Hisingen i Göteborg som det bästa exemplet på hur vi ska bedriva vår verksamhet. Demonstrationen samlade flera hundra deltagare av vilka de flesta helt saknade koppling till någon tidigare politisk verksamhet.

Men personligen så tycker jag nog att vår ”Kony-aktion” utanför Fotografiska muséet verkligen hade alla ingredienser som en typisk Nordisk Ungdom-aktion ska ha. Vi vill gärna se våra aktioner som gatukonst, där det visuella och symboliska ofta är det viktigaste. Vi utförde ”Kony-aktionen” som en gatuteater precis utanför ingången till Fotografiska, samma dag som en utställning med bilder från Joseph Konys barnarmé öppnade. Två stycken döda och nerblodade palestinska frihetskämpar låg täckta med tomhylsor på gatan precis vid ingången samtidigt som Barack Obama i kostym och k-pist leende gick och hälsade på alla besökare till utställningen. Vi vill få människor att tänka till en extra gång och chockar gärna för att göra det. I dagens informationssamhälle är det väldigt lätt att ens budskap dränks i sorlet av Lindex-reklamer, McDonaldsclowner och statusuppdateringar på facebook om vad någon åt till middag. Därför är det så lätt för makthavarna att manipulera opinionen, för det existerar ingen. Hetsen mot Joseph Kony är ett typexempel på det. Det är bara att, som i det här fallet, göra en känslosam film om en afrikansk krigsherre som tvingar barn att kriga för honom och kräva att USA gör något, gärna militärt, för att stoppa honom så har du fått opinionen positiv till att invadera främmande länder för att sprida ”frihet och demokrati”. Att den goda presidenten samtidigt öppet mördar sina egna medborgare utan rättegång och företräder det värsta imperiet världen någonsin skådat är lätt att då blunda för.

Tiden går snabbt. Har ni funderat på att starta ett parti eller liknande för de medlemmar som inte längre behöver visa legitimation på systemet?

Jag tror att ett av våra största problem är att så många av oss systemkritiker fortfarande har ett så stort förtroende för det parlamentariska systemet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att du så fort du har startat ett parti redan har förlorat. Parlamentarismen korrumperar och erbjuder ingen framkomlig väg, snarare tvärtom. Det blir dessutom ett slags självbedrägeri, där folk på allvar uppmuntras att tro att deras röst vart fjärde år räknas. Det är absurt.

Vi har länge diskuterat hur vi ska lösa det problem som du beskriver. Vi har alltid varit öppna för både medlemskap och engagemang oavsett ålder, men vi kommer från och med nu inte längre att benämna oss som en ungdomsorganisation även om vår största rekryteringsbas fortfarande kommer att utgöras av ungdomar. Vi kommer att behålla namnet Nordisk Ungdom, men ändra betydelsen till att syfta på den nordiska pånyttfödelsen och Skandinaviens framtid. En gyllene gryning, om man så vill. På så sätt hoppas vi kunna lättare kunna behålla de som passerar 30-strecket och som fortfarande vill göra en insats. Det här är bara den första av de förändringar som vi kommer att göra det närmaste året för att bättre anpassa oss efter de förändringar som skett sedan vi grundades för tre år sedan.

Nordisk Ungdom gav sitt kritiska stöd till Sverigedemokraterna, men verkar ideologiskt stå närmare SDU. Hur mycket har ni med SDU att göra egentligen?

Vi har väldigt god kontakt med många i SDU, både på riks- och distriktsnivå, men framförallt har vi många dubbelanslutna medlemmar som känner att de får ut mest av sitt engagemang genom att vara med på aktiviteter med båda organisationerna. Hos oss är det betydligt mer fart och fläkt, något som oftast saknas lite i SDU.

Nordisk Ungdom har anklagats för att vara ”judeälskare” samtidigt som gammelmedia målar upp organisationen som ”antisemitisk”. Är det den gyllene medelvägen som gäller?

Vi är en av Sveriges starkast profilerade antisionistiska organisationer. De som har anklagat oss för att vara ”judeälskare” eller ”antisemiter” är politiska clowner. Någon har sagt att en antisemit är någon som hatas av judar, inte hatar dem, och i vårt fall så stämmer den beskrivningen bra.

Du har erfarenhet av såväl partiverksamhet som ungdomsverksamhet. Upplever du det enklare att attrahera ungdomar än vuxna i dagens klimat?

Om jag ska vara helt ärlig, och jag ber om ursäkt om jag trampar någon läsare på tårna nu, så är det enklare, men framförallt bättre, att rekrytera en yngre person idag. Det är generationen som växt upp efter murens fall som är intressant. Hos de flesta äldre finns det alldeles för många invanda tankemönster och synsätt som gör att det är svårt att helt kunna se igenom systemets lögner. Visserligen finns det alltid undantag, men de är inte särskilt många.

Till 1 april i år skämtade ni om att ni skulle bilda parti och ställa upp i kyrkovalet specifikt. Vad hindrar er att ställa upp i exempelvis kommun- eller kyrkoval?

Vi vill att människor ska ha ett förtroende för oss och att de i alla lägen ska kunna lita på att det vi säger är sant och våra handlingar är ärliga. Därför kommer vi aldrig att ge oss in i det parlamentariska systemet eftersom det bygger på att man måste vara just oärlig för att nå några större framgångar.

Kommentar om utesluten medlem

Någon enstaka gång händer det att vi utesluter en medlem, en sådan är Kim Fredriksson. Jag tänkte i all korthet kommentera det hela eftersom vederbörande valt att själv träda fram i media, nu ett år efter uteslutningen.

Kim hade innan han blev medlem hos oss ett mindre smickrande förflutet. När han ville engagera sig hade vi ett långt samtal med honom och gjorde bedömningen att han, trots sina tidigare domar, kunde vara med. Detta eftersom han troliggjorde att han lämnat sitt gamla liv bakom sig och ville bättra sig. Det var en bedömning som senare skulle visa sig vara helt felaktig.

Under våren 2012 stängde vi av Kim från all verksamhet eftersom han uppvisade flera destruktiva beteenden. Under sommaren 2012 misshandlade han sin dåvarande sambo. Vi uteslöt Kim omedelbart när dom föll. Vi hade också en delegation närvarande under rättegången för att visa kvinnan vårt stöd.

Vi är givetvis väldigt självkritiska till att vi någonsin släppte in Kim i organisationen, det var omdömeslöst. Huvuddelen av det ansvaret faller dessutom på mig personligen. Mitt enda försvar är att jag vill tro på att människor kan bättra sig och därför förtjänar en andra chans. Kim fick sin andra chans hos oss och han valde att förbruka den.

Judesuggor och älgkameler

I lördags valdes jag för andra gången till talesman för Nordisk Ungdom. Organisationen har samtidigt gått in i en ny utvecklingsfas vilket gör det extra intressant att åter axla rollen som organisationens talesman.

Det tog bara några dagar innan jag lyckades göra både PK-twitter och det mindre korrekta folket bakom nationell.nu upprörda. Att jag lyckas uppröra båda lägren samtidigt är jag, måste jag erkänna, lite stolt över.

Det hela började för någon månad sedan då vi diskuterade en aktion mot ett makabert konstverk i en rondell i södra Stockholm. Där hade en älgkamel rests, en utomordentligt vidrig symbol för segern över svenskarna. Vi diskuterade hur vi kunde uppmärksamma älgkamelens existens och dess faktiska symbolik och kom fram till att det skulle vara roligast att driva med det hela. Eftersom vi hela tiden har haft en stark antisionistisk profil (och fortfarande har, bör tilläggas) tillverkade vi en judesugga, en symbol som under medeltiden använts runtom i Europa som en avskräckande och varnande symbol för judar. Bland annat finns det judesuggor på porten in till Uppsala domkyrka.

Vi placerade under kvällen judesuggan på älgkamelen med ett uppenbart tvetydigt budskap. Vårt bidrag till konstverkets utvecklande måste givetvis tolkas av betraktaren… och som de tolkade det…

För att förtydliga vår ståndpunkt:

Nordisk Ungdom är varken antisemiter eller nationalsocialister. Vi sysslar heller inte med futtiga avståndstaganden.

 

La Manif pour Tous

Förra helgen, på palmsöndagen, demonstrerade närmare 1.4 miljoner fransmän på Paris gator. Imponerande? Det är nästan hela Storstockholms befolkning. Även med internationella mått mätt är det en jättedemonstration. Men talande nog har nästan ingenting skrivits om demonstrationen i svensk press.

Anledningen är enkel. Det är det ”gamla Frankrike” som demonstrerar: konservativa, kristna, nationalister och identitärer tillsammans för familjen, äktenskapets bevarande och barns rätt till en mor och en far.

Den senaste demonstrationen är en i raden av massprotester som organisationen La Manif pour Tous anordnat det senaste halvåret. Tomas Lindblom blev åskådare till demonstrationen i januari som samlade 800 000 fransmän, han skrev då: ”Det är det traditionella Frankrike. Jag ser faktiskt inte en enda svart person i hela tåget och jag ser ändå tiotusentals personer passera förbi. Jag anar att det är så här det blir om man fångar in katolikerna från hela Frankrike. En stabil medelklass som bär på plakatet Riv inte upp våra rötter.”

Anledningen till den växande franska ilskan är ett förslag om ändrade regler kring äktenskap, abort och homoadoptioner. Alla ska ha rätt till allt, utan en tanke på vilka konsekvenser det får för andra.

Nedtystade ja, men ändå finns vi här. Och vi växer.

20130404-090229.jpg

20130404-090323.jpg

20130404-090302.jpg

20130404-090355.jpg

20130404-090407.jpg

20130404-090342.jpg

SD:s dilemma

När drevet mot SD närmade sig stormstyrka under senhösten skrev jag att SD mycket väl kunde öka sitt väljarstöd, beroende på hur man hanterade situationen. Uppenbarligen hanterade SD i väljarnas ögon situationen bra, för stödet för dem har sedan dess antingen ökat eller legat på en stabil nivå. Samtidigt som väljarna gav Jimmie Åkesson tummen upp för hans agerande under drevet är vi många som har kritiserat hur Åkesson valde att behandla sina kollegor, vänner och partikamrater.

Den balansgång som en person i Åkessons eller Björn Söders ställning måste gå är helt klart inte enkel och det är helt förståeligt om de i pressade situationer agerar med mer kraft än vad situationen egentligen kräver, men samtidigt kan det urholka förtroendet hos SD:s medarbetare och kärnsympatisörer.

SD har blivit något som alla svenskvänliga krafter har tvingats att förhålla sig till. Den bittra smutskastningen av partiet har avtagit och grupper som Nordisk Ungdom har öppet deklarerat sitt stöd till dem. Nu är det upp till SD att även själva förhålla sig till sina stödgrupper. Erik Almqvist-anhängare, ”nätsvansen”, SDU:are, Nordisk Ungdom-sympatisörer och ”vanligt folk i stugorna” kommer alla att ställa hårdare krav på att partiledningen inkluderar snarare än exkluderar. SD har chansen att bli en verklig folkrörelse.

Det stora testet att visa att de är mogna uppgiften att på allvar utmana makteliten ligger i hur de i fortsättningen behandlar SDU och Gustav Kasselstrand. Han och hans SDU är idag en sådan energiinjektion i SD:s rörelse att en utveckling av konflikten på allvar kan sänka hela rörelsen.

Att något fantastiskt, men fortfarande väldigt skört, håller på att växa fram är klart och tydligt. Ansvaret på SD:s ledning är stor, just nu bär de nationens framtid på sina axlar.

 

 

 

Vi har normaliserat nationalismen

De senaste åren har den svenska nationalismen befunnit sig i en turbulent period. Sverigedemokraternas väg in i riksdagen gjorde helt upp med gamla föreställningar om hur det nationalistiska arbetet skulle bedrivas.

Nordisk Ungdom startades strax innan 2010 års riksdagsval och vi gick redan från början ut med hård kritik mot SD. Samtidigt hade vi en föreställning om att vi både ville modernisera och normalisera nationalismen. Vi tyckte att de senaste årens arbete hade tagit in på helt fel väg, in i en återvändsgränd av frasradikalism och ett ständigt behov av exkludering från samhället och vardagen.

Ganska snart började vi revidera vår egen syn på Sverigedemokraterna och deras roll för nationalismen i Sverige. Vi ville bygga broar till folket, inte skapa en ännu större distans.

Vår målsättning är att ge ungdomar runt om i Skandinavien en plattform som de lätt kan identifiera sig med och dit steget in är litet. Det har resulterat i att vi idag har över 700 medlemmar, främst från Sverige men även många från våra nordiska grannländer.

Idag behövs knappast något ”normaliseringsarbete” längre. Nationalismen är en ständigt växande norm. Nordisk Ungdom kommer att fortsätta ge den ett kraftfullt uttryckssätt i form av spekatakulära direktaktioner, uppbyggandet av sociala center och ett helhjärtat stöd till Sverigedemokraterna.