Vårtecken

För att lättare hålla aktivister och sympatisörer uppdaterade om vad som händer i organisationen, och framförallt den del jag är ansvarig för, så tänkte jag en gång i månaden skriva ner en liten rapport av tankar, åsikter och händelser som kan vara av intresse.

Höstens stora samtalsämne som rörde organisationen kretsade kring Nordisk Ungdoms ställningstagande för Sverigedemokraterna. Nu när det gått ett halvår sedan vårt ställningstagande uppmärksammades känns tiden mogen för en liten utvärdering. Det var verkligen ett par turbulenta dagar när diskussionen pågick som mest, men ganska snart kändes det som att förståelsen för vårt ställningstagande var utbrett. Många kände sig samtidigt besvikna, eller låtsades åtminstone som det, och anklagelserna och kritiken mot oss haglade från vissa kretsar.

Ställningstagandet för Sverigedemokraterna är en del av en övergripande strategi vars ena mål är att helt distansera oss från det som kallas för den nationella rörelsen. Vi vill istället bygga en helt självständig utomparlamentarisk plattform. Men stödet för Sverigedemokraterna är inte enbart kosmetiskt, utan betydligt uppriktigare än så. Sverigedemokraterna samlar idag stöd från de svenskar som både ser sig själva och identifierar sig som svenskar och som samtidigt anser att svenskheten är värd att bevara. Det är ungefär det som den parlamentariska kampen kan uppnå, knappast något reellt politiskt inflytande utöver identifikationsfaktorn. Därför blir alla andra försök att nå parlamentariska framgångar ointressanta i det läget vi nu befinner oss i. En sverigedemokratisk liberalisering saknar i praktiken betydelse, så länge väljarkåren ser partiet som rösten för ett svenskt, eller åtminstone svenskare, Sverige.

————————————

Under vintern har vi i Stockholm framförallt byggt upp våra interna struktur samtidigt som vi gjort en hel del intressanta nyrekryteringar som snabbt har kommit in i verksamheten. Arbetet med Stacken har tagit en viss tid i anspråk, men ju bättre den interna strukturen har fungerat desto lättare har arbetet gått.

Vi har också sett till att utveckla vårt koncept kring direktaktioner och vårterminens aktioner har både blivit bland de mest uppmärksammade som de estetiskt mest tilltalande.

April startade med att ledningsgruppen i Stockholm åkte på en planeringsresa till Tallinn. Resan var ett sista avstamp för den nya strukturen och ett bra sätt att lära känna varandra, ha roligt och umgås under både enklare och mer seriösa former.

Veckan efter så blev en grupp från Stockholms innerstad överfallna av beväpnade vänsterextremister efter en protestdans mot droger på Stureplan. Det politiska våldet fördömdes av Expos Alexander Bengtsson på twitter, i övrigt var det tyst från etablerat håll.

Aktiviteterna på Stacken avlöste varandra med flera lyckade pubkvällar och två grymma föreläsningar. Vi har nu börjat växa ur vår lokal och kommer strax att börja leta efter en ny och större, så har du som läser något tips på lokaler så får du gärna kontakta mig. Vi vill utveckla Stacken till ett levande socialt center där svenskar kan träffas, umgås, prata politik, lära känna varandra och få inspiration. Mycket av det har vi redan idag men allting kan självklart utvecklas till det bättre.

Nu har vi i Stockholm siktet inställt på den 22 juni och midsommar. Vi planerar en mindre folkfest så har du inte redan bokat upp dig så gör det nu! Vi återkommer med mera information snart.

Varför vi i Nordisk Ungdom inte uttalar oss till Expo

I dagarna ringde Anders Dalsbro från Expo upp mig och ville göra en intervju. Jag bad att få återkomma till honom om det, eftersom vi tidigare har haft ett policybeslut att aldrig uttala oss till Expo.

Eftersom vi sedan starten av Nordisk Ungdom har förändrat mycket i vår strategi tyckte jag att det var dags för en intern diskussion i frågan och om viljan fanns, ändra vår policy.

Efter många diskussioner kom vi fram att policyn skulle fortsätta att gälla som förut. Genom att svara på frågor från Expo legitimerar vi deras verksamhet. Vi är medvetna om att den kontrollerade median till stora delar utgörs av politiska motståndare till oss och till det svenska folket, men Expo utgör ändå ett särfall.

De senaste åren har Expo genomgått flera förändringar. Borta är den direkt rasistiska jargongen mot det svenska folket som Expos tidigare medarbetare och troliga grundare Tobias Hübinette använde, med citat som ”Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande.”

Journalismen har blivit alltmer sansad och objektiv. Expos metoder fortsätter dock att vara suspekta. Strax efter att sajten Nordisk.nu fick sin databas hackad kom Expo över databasen och började hänga ut nationalister med namn och citat med vad de hade skrivit under pseudonym. I samma veva som databasen hackades hotades även flera av skribenterna på Motpol.nu.

Åsiktsregistreringen från Expos sida går dock längre än så. Tidskriften sitter på ett register över ”antidemokratiska och högerextrema rörelser”, något som i sig kan strida mot grundlagen eftersom det är olagligt att registrera folk efter åsikt.

Vi vill vara öppna i vårt arbete, därför är frågan inte helt okomplicerad. Att öppet kunna granskas av media ingår så att säga i vår egen beskrivning av oss själva, men fram till dess att Expo håller sig till att bedriva seriös journalistisk kommer vi att fortsätta neka dem svar på sina frågor.

Nationalismen är lösningen – inte problemet

Idag publicerade bland annat Expos Daniel Poohl en artikel på SvD:s Brännpunkt, med rubriken: ”Nationalismen har inga svar på de globala utmaningarna”

I artikeln dammas några gamla klyschor av, bland annat den att nationalismen inte är en naturlig del av människans historia, utan en uppfinning från 1800-talet. Ett påstående som är lika slitet som osant.

En annan härlig klyscha som Poohl drar fram är hotet om vår befolkning blir allt äldre, och att Europa därför måste byta ut sin ursprungsbefolkning för att vi ska klara av att upprätthålla vår höga levnadsstandard. Trots att han konstaterar att ungdomsarbetslösheten är skyhög, hävdar han att lösningen ändå är massinvandring och ett ersättande av ursprungsbefolkningen.

Hur kan man inte se nationalismen som lösningen efter att ha läst Poohls artikel?