Öppet brev till Expressens ledarredaktion

Den 22 oktober skrev er kulturjournalist Anna Hellgren en artikel under rubriken ”Vår fetish för det blonda” där hon ondgör sig över hur mycket uppmärksamhet fallet med ”Maria” i Grekland har fått. Hennes tes är att ”Marias” öde inte alls hade fått den spridning som det nu fick om hon hade varit brunögd och brunhårig. Hon avslutar den korta texten med ”Det blonda, rena måste till varje pris skyddas från smutsiga, lömska romer. Nån som hört den förut?”

Ja, vi har hört den förut. Men bara från ”kulturjournalister” som Hellgren. Hon är knappast den första att ondgöra sig över att det fortfarande finns blonda européer kvar och troligen inte den sista. I en tid då svenkfientligheten ständigt når nya höjder är det kanske märklig att någon ens reagerar. Men det gjorde vi, Nordisk Ungdom, och det kommer vi att fortsätta att göra så länge som journalisterna i Den Nya Klassen angriper vårt folk.

Ni skriver under rubriken Hoten mot journalister måste tas på allvar: ”Nynazisterna hade tapetserat en husfasad och port med bilder på Maria, med uppmaningen om att Hellgren borde hjälpa henne. [...] Anna Hellgren är bara en i raden av journalister och fotografer som förtalats, hotats och/eller fysiskt attackerats. Det skulle kunna beskrivas som ett allvarligt arbetsmiljöproblem bland andra; många är ju de yrkesgrupper som utsätts för olika sorters övergrepp i jobbet.

Men just hot och våld mot journalister och fotografer är något betydligt allvarligare. Inte för att de skulle tillhöra någon exklusiv kategori av människor utan för att attackerna äventyrar den fria åsikts- och informationsbildningen.”

Först beskriver ni felaktigt Nordisk Ungdom som nynazister, vilket till och med Annika Hamrud från Expo kritiserar, sedan sker det riktigt märkliga. Nordisk Ungdom har alltså tapetserat upp bilder på ”Maria” med en uppmaning att Hellgren ska hjälpa henne. (Den exakta texten var förövrigt ”Anna Hellgren; Varför vill du inte hjälpa mig?) Sedan beskriver ni att Hellgren bara är en i raden av journalister som förtalats, hotats eller fysiskt attackerats. Ursäkta min fråga, men är ni helt och hållet galna?

Vi har en strikt icke-våldspolicy och alla vet att det politiska våldet utövas nästan helt ensidisgt av den extrema vänstern med stöd av journalister som Anna Hellgren och er på Expressens ledarredaktion 

Ni har svikit hela ert journalistiska uppdrag. Ni har blivit de som ni är satta att granska. Ni har blivit Den Nya Klassen, en ny adel som omöjligt får kritiseras.

Mina frågor till er är följande:

  • Varför kallar ni oss för nynazister när ni vet att det är en lögn?
  • Varför nämner inte ni Nordisk Ungdom vid namn?
  • Varför menar ni att vi har förtalat eller hotat Anna Hellgren? 
  • Varför kan ni inte respektera de som ifrågasätter er och er politiska agenda?maria

 

 

 

 

Kontroversiella aktioner och arbetssätt

Lite nu och då dyker det upp frågor om Nordisk Ungdoms arbetssätt och vilka metoder vi använder vid t.ex. aktioner. Nordisk Ungdom är en utomparlamentarisk organisation. Med det menar vi att vi inte arbetar på samma sätt som ett traditionellt parti utan att vi använder oss av andra metoder för att nå ut med vårt budskap. Många organisationer på den yttersta vänsterkanten beskriver sig själva som utomparlamentariska och använder våld som ett medel för att nå sina mål. Därför är ofta utomparlamentarism förknippat med just våld, bråk och vandalism. Vi har däremot alltid varit noggranna med att påpeka att våld är något som vi tar avstånd ifrån, bland annat här:

Nordisk Ungdom tar alltid avstånd från våld

Att vi tar avstånd ifrån våld betyder inte att våra aktioner inte är kontroversiella och ofta så balanserar vi på gränsen till vad som är lagligt. Det är dock inget vi ser som något problem; så länge ingen kommer till skada eller privat- eller allmän egendom drabbas av större skador så anser vi oss ha den moraliska rätten att föra ut vårt budskap. Sverige idag är nämligen en djungel av olika lagar och paragrafer. Du får idag inte anordna en flygbladsutdelning med ett dussin deltagare utan att först söka tillstånd för det.

Det är oftast samma aktioner som det dyker upp frågor kring. Jag tänkte därför gå igenom de mest kontroversiella och bemöta en del av de frågor som vanligtvis dyker upp:

Besöket hos läraren Markus Gullvén

Den 17 mars 2010 berättade den socialdemokratiska läraren Markus Gullvén i SVT:s Aktuellt att ”En elev som systematiskt för fram odemokratiska åsikter … i mitt klassrum … måste jag ge underkänt” På frågan om detta innebär att han sätter betyg på åsikter svarar Gullvén: ”Ja. Precis som det står i läroplanen att jag ska.”

Två dagar senare anmälde Nordisk Ungdom Markus Gullvén till JO

Eftersom det är synnerligen anmärkningsvärda uttalanden från en lärare försökte vi sedan att få tag på Gullvén. Han svarade dock inte på telefonsamtal så några aktivister åkte hem till honom för att få ett uttalande av honom. Det kan mycket väl uppfattas som hotfullt, men det var inte intentionen. Aktivisterna som knackade på hans dörr gjorde det mitt under ljusan dag och när han inte öppnade åkte de därifrån.

Som jämförelse kan man ta exemplet där Aftonbladet nyligen åkte hem till Åkesson, knackade på och lade märke till hur hans badhandduk låg på altanen vid poolen osv. Betydligt mer integritetskränkande och givetvis inget som någon höjer på ögonbrynen för.

Uppmärksammandet av övergreppet på Husbybadet

Den 26 februari 2011 protesterade ett trettiotal aktivister utanför ett transitboende för ”ensamkommande flyktingbarn” efter att flera av de vuxna barnen hade förgripit sig på några 11-åriga flickor på Husbybadet. Aktivisterna kastade ägg på husfasaden.

Även om det säkert är olagligt att kasta ägg på någons hus så uppstår inga skador. Det hela var en markering som inte ska behöva förklaras eller försvaras.

Naziattacken mot Jan Helin

Den 7 mars 2011 exploderar tidningarna i rubriker om en naziattack mot Jan Helin. Sanningen låg långt därifrån:

”Igår kväll begav sig två aktivister från Nordisk Ungdom till de etniskt svenska kvarter där Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, bor. Med sig hade de några affischer som de tänkte sätta upp runt om i området för att visa vilken hycklare Jan Helin är. När aktivisterna hade satt upp en affisch kom en arg kvinna ut ur ett av bostadshusen och skrek åt aktivisterna att försvinna varpå de begav sig ifrån platsen. I media har det här förvandlats till en nazistattack mot Jan Helins bostad. Inget kunde vara mer fel.

 - Den senaste veckan har media anklagat personer och internettidningar för att sprida överdrivna rykten om det sexuella övergreppet på Husbybadet. Istället gjorde de förövarna till offer och anklagade alla som reagerade för att komma med lögner. En stor del av svenskarna såg dock igenom deras lögner.

 - Nu ser de chansen att ge igen. De är livrädda för att svenskarna ska sluta klaga och börja agera. Vi har inte attackerat någon. Två aktivister satte upp några plakat för att visa allmänheten vilken hycklare Jan Helin är. Nu visar den etablerade median ännu en gång vilka som är de verkliga lögnarna och återigen kommer en stor del av folket att kunna se igenom deras lögner tack vare den fria median på internet säger Patrik Forsén, talesman för Nordisk Ungdom.”

Aktion för att uppmärksamma PO:s försvar av tunnelbanerånaren

Den 22 september 2012 inträffade kanske den märkligaste av alla mediehysterier hittills. Pressombudsmannen Ola Sigvardsson hade gått ut och kritiserat publiceringen av bilderna på den invandrade tunnelbanerånaren som rånade en person som hade svimmat av på tunnelbanespåret och som lämnade honom där med stor fara för den avsvimmades liv. På Sveavägen, en av huvudgatorna i Stockholm där Ola Sigvardsson bor, spelade därför Nordisk Ungdom upp scenen för att illustrera vad det var Sigvardsson faktiskt försvarade. Media fick det som om vi hade hotat Sigvardsson eftersom vi hade använt blod för att illustrera den skadade mannen på tunnelbanespåret. Jag bemötte det i en intervju:

”Vårt samhälle har blivit allt råare och våldsammare. Våldet är ständigt närvarande i unga svenskars vardag. Att arbeta mot våldet i samhället har varit en av våra främsta prioriteringar, därav aktionen utanför PO:s lägenhet i lördags. Vi menar, till skillnad mot PO, att våldsbrottslingar borde hängas ut i massmedia för att på så sätt lättare kunna gripas och hindras från att begå nya brott. Anklagelserna mot oss om att vi skulle ha hotat PO är patetiska. De som har skrivit det är personer ifrån Expo som mycket väl känner till våra arbetsmetoder och som vet att vi alltid tagit avstånd ifrån våld. Genom våra aktioner och vår gatukonst visar vi upp maktens hyckleri och det är de livrädda för.”

Vi har genom åren arbetat fram en övergripande strategi för våra aktioner där vi tagit stor hänsyn till att inte någon ska känna sig personligt hotad av oss eller våra aktioner. Vi är däremot inte rädda för att ”få lite skit på händerna” och våra metoder kommer inte tilltala alla. Är det så att vi kan hindra en dansstudio från att anordna strippdans för sexåringar genom att klottra lite på deras entrédörr, då kommer vi att fortsätta att göra det.

Det politiskt korrekta klimatet kväver debatten i vårt land och allt som bryter det minsta mot vad makten lär ut kommer att nagelfaras hårt. Det är därför performance-konst kan tolkas som mordhot av upphetsade journalister.

 

 

Vårtecken

För att lättare hålla aktivister och sympatisörer uppdaterade om vad som händer i organisationen, och framförallt den del jag är ansvarig för, så tänkte jag en gång i månaden skriva ner en liten rapport av tankar, åsikter och händelser som kan vara av intresse.

Höstens stora samtalsämne som rörde organisationen kretsade kring Nordisk Ungdoms ställningstagande för Sverigedemokraterna. Nu när det gått ett halvår sedan vårt ställningstagande uppmärksammades känns tiden mogen för en liten utvärdering. Det var verkligen ett par turbulenta dagar när diskussionen pågick som mest, men ganska snart kändes det som att förståelsen för vårt ställningstagande var utbrett. Många kände sig samtidigt besvikna, eller låtsades åtminstone som det, och anklagelserna och kritiken mot oss haglade från vissa kretsar.

Ställningstagandet för Sverigedemokraterna är en del av en övergripande strategi vars ena mål är att helt distansera oss från det som kallas för den nationella rörelsen. Vi vill istället bygga en helt självständig utomparlamentarisk plattform. Men stödet för Sverigedemokraterna är inte enbart kosmetiskt, utan betydligt uppriktigare än så. Sverigedemokraterna samlar idag stöd från de svenskar som både ser sig själva och identifierar sig som svenskar och som samtidigt anser att svenskheten är värd att bevara. Det är ungefär det som den parlamentariska kampen kan uppnå, knappast något reellt politiskt inflytande utöver identifikationsfaktorn. Därför blir alla andra försök att nå parlamentariska framgångar ointressanta i det läget vi nu befinner oss i. En sverigedemokratisk liberalisering saknar i praktiken betydelse, så länge väljarkåren ser partiet som rösten för ett svenskt, eller åtminstone svenskare, Sverige.

————————————

Under vintern har vi i Stockholm framförallt byggt upp våra interna struktur samtidigt som vi gjort en hel del intressanta nyrekryteringar som snabbt har kommit in i verksamheten. Arbetet med Stacken har tagit en viss tid i anspråk, men ju bättre den interna strukturen har fungerat desto lättare har arbetet gått.

Vi har också sett till att utveckla vårt koncept kring direktaktioner och vårterminens aktioner har både blivit bland de mest uppmärksammade som de estetiskt mest tilltalande.

April startade med att ledningsgruppen i Stockholm åkte på en planeringsresa till Tallinn. Resan var ett sista avstamp för den nya strukturen och ett bra sätt att lära känna varandra, ha roligt och umgås under både enklare och mer seriösa former.

Veckan efter så blev en grupp från Stockholms innerstad överfallna av beväpnade vänsterextremister efter en protestdans mot droger på Stureplan. Det politiska våldet fördömdes av Expos Alexander Bengtsson på twitter, i övrigt var det tyst från etablerat håll.

Aktiviteterna på Stacken avlöste varandra med flera lyckade pubkvällar och två grymma föreläsningar. Vi har nu börjat växa ur vår lokal och kommer strax att börja leta efter en ny och större, så har du som läser något tips på lokaler så får du gärna kontakta mig. Vi vill utveckla Stacken till ett levande socialt center där svenskar kan träffas, umgås, prata politik, lära känna varandra och få inspiration. Mycket av det har vi redan idag men allting kan självklart utvecklas till det bättre.

Nu har vi i Stockholm siktet inställt på den 22 juni och midsommar. Vi planerar en mindre folkfest så har du inte redan bokat upp dig så gör det nu! Vi återkommer med mera information snart.

Varför vi i Nordisk Ungdom inte uttalar oss till Expo

I dagarna ringde Anders Dalsbro från Expo upp mig och ville göra en intervju. Jag bad att få återkomma till honom om det, eftersom vi tidigare har haft ett policybeslut att aldrig uttala oss till Expo.

Eftersom vi sedan starten av Nordisk Ungdom har förändrat mycket i vår strategi tyckte jag att det var dags för en intern diskussion i frågan och om viljan fanns, ändra vår policy.

Efter många diskussioner kom vi fram att policyn skulle fortsätta att gälla som förut. Genom att svara på frågor från Expo legitimerar vi deras verksamhet. Vi är medvetna om att den kontrollerade median till stora delar utgörs av politiska motståndare till oss och till det svenska folket, men Expo utgör ändå ett särfall.

De senaste åren har Expo genomgått flera förändringar. Borta är den direkt rasistiska jargongen mot det svenska folket som Expos tidigare medarbetare och troliga grundare Tobias Hübinette använde, med citat som ”Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande.”

Journalismen har blivit alltmer sansad och objektiv. Expos metoder fortsätter dock att vara suspekta. Strax efter att sajten Nordisk.nu fick sin databas hackad kom Expo över databasen och började hänga ut nationalister med namn och citat med vad de hade skrivit under pseudonym. I samma veva som databasen hackades hotades även flera av skribenterna på Motpol.nu.

Åsiktsregistreringen från Expos sida går dock längre än så. Tidskriften sitter på ett register över ”antidemokratiska och högerextrema rörelser”, något som i sig kan strida mot grundlagen eftersom det är olagligt att registrera folk efter åsikt.

Vi vill vara öppna i vårt arbete, därför är frågan inte helt okomplicerad. Att öppet kunna granskas av media ingår så att säga i vår egen beskrivning av oss själva, men fram till dess att Expo håller sig till att bedriva seriös journalistisk kommer vi att fortsätta neka dem svar på sina frågor.

Nationalismen är lösningen – inte problemet

Idag publicerade bland annat Expos Daniel Poohl en artikel på SvD:s Brännpunkt, med rubriken: ”Nationalismen har inga svar på de globala utmaningarna”

I artikeln dammas några gamla klyschor av, bland annat den att nationalismen inte är en naturlig del av människans historia, utan en uppfinning från 1800-talet. Ett påstående som är lika slitet som osant.

En annan härlig klyscha som Poohl drar fram är hotet om vår befolkning blir allt äldre, och att Europa därför måste byta ut sin ursprungsbefolkning för att vi ska klara av att upprätthålla vår höga levnadsstandard. Trots att han konstaterar att ungdomsarbetslösheten är skyhög, hävdar han att lösningen ändå är massinvandring och ett ersättande av ursprungsbefolkningen.

Hur kan man inte se nationalismen som lösningen efter att ha läst Poohls artikel?