Öppet brev till Expressens ledarredaktion

Den 22 oktober skrev er kulturjournalist Anna Hellgren en artikel under rubriken ”Vår fetish för det blonda” där hon ondgör sig över hur mycket uppmärksamhet fallet med ”Maria” i Grekland har fått. Hennes tes är att ”Marias” öde inte alls hade fått den spridning som det nu fick om hon hade varit brunögd och brunhårig. Hon avslutar den korta texten med ”Det blonda, rena måste till varje pris skyddas från smutsiga, lömska romer. Nån som hört den förut?”

Ja, vi har hört den förut. Men bara från ”kulturjournalister” som Hellgren. Hon är knappast den första att ondgöra sig över att det fortfarande finns blonda européer kvar och troligen inte den sista. I en tid då svenkfientligheten ständigt når nya höjder är det kanske märklig att någon ens reagerar. Men det gjorde vi, Nordisk Ungdom, och det kommer vi att fortsätta att göra så länge som journalisterna i Den Nya Klassen angriper vårt folk.

Ni skriver under rubriken Hoten mot journalister måste tas på allvar: ”Nynazisterna hade tapetserat en husfasad och port med bilder på Maria, med uppmaningen om att Hellgren borde hjälpa henne. […] Anna Hellgren är bara en i raden av journalister och fotografer som förtalats, hotats och/eller fysiskt attackerats. Det skulle kunna beskrivas som ett allvarligt arbetsmiljöproblem bland andra; många är ju de yrkesgrupper som utsätts för olika sorters övergrepp i jobbet.

Men just hot och våld mot journalister och fotografer är något betydligt allvarligare. Inte för att de skulle tillhöra någon exklusiv kategori av människor utan för att attackerna äventyrar den fria åsikts- och informationsbildningen.”

Först beskriver ni felaktigt Nordisk Ungdom som nynazister, vilket till och med Annika Hamrud från Expo kritiserar, sedan sker det riktigt märkliga. Nordisk Ungdom har alltså tapetserat upp bilder på ”Maria” med en uppmaning att Hellgren ska hjälpa henne. (Den exakta texten var förövrigt ”Anna Hellgren; Varför vill du inte hjälpa mig?) Sedan beskriver ni att Hellgren bara är en i raden av journalister som förtalats, hotats eller fysiskt attackerats. Ursäkta min fråga, men är ni helt och hållet galna?

Vi har en strikt icke-våldspolicy och alla vet att det politiska våldet utövas nästan helt ensidisgt av den extrema vänstern med stöd av journalister som Anna Hellgren och er på Expressens ledarredaktion 

Ni har svikit hela ert journalistiska uppdrag. Ni har blivit de som ni är satta att granska. Ni har blivit Den Nya Klassen, en ny adel som omöjligt får kritiseras.

Mina frågor till er är följande:

  • Varför kallar ni oss för nynazister när ni vet att det är en lögn?
  • Varför nämner inte ni Nordisk Ungdom vid namn?
  • Varför menar ni att vi har förtalat eller hotat Anna Hellgren? 
  • Varför kan ni inte respektera de som ifrågasätter er och er politiska agenda?maria

 

 

 

 

Drevet mot Almqvist

Veckorna efter valet 2010 fylldes den regimtrogna medians sidor av hatfyllda artiklar mot Sverigedemokraterna och de hundratusentals väljare som röstat på dem. Från en samlad journalistkår på Södermalm höjdes vrålet på de mest obehagliga sätt: Fram dröp ett illa dolt klassförakt när journalisterna förklarade att väljare som röstade på SD minsann sällan har en högre utbildning, ofta är unga och arbetslösa och bor någonstans på vischan. Det gick inte riktigt som de tänkt sig. De outbildade bondlurkarna vägrade lyssna. Ja, de fick till och med stöd från fler och fler utförsäkrade bondlurkar. Det är lätt att föreställa sig minerna hos journalisterna. Hur vågar de? De är ju outbildade bönder, inte fint folk som vi.

Föraktet övergick mer och mer till desperation.

Den redaktionellt helsvenska tidningen Aftonbladet lanserade då, via chefredaktör Jan Helin, som bor i det helsvenska Bromma, kampanjen ”Vi gillar olika”. SD fortsatte att öka.

Politiker och journalister har blivit en klass för sig. Klyftan mellan innerstadens makthavare och det svenska folket har aldrig varit så stor som idag, och den fortsätter öka med en hiskelig takt. När Expressen, i vad som kan ses som ett desperat svar på SD:s 11,2% i senaste väljarundersökningen, nu angriper en av SD:s toppolitiker upprepar de bara sina egna klassiska misstag. För låt oss vara helt tydliga här. De lågt utbildade svenskarna som inte bor på Södermalm kan utan tvekan identifiera sig med Almqvist ordval. Vilken normal svensk ung man har aldrig använt ord som ”babbe” eller ”blatte”? Den som säger att han inte har det antingen ljuger eller ser sin framtid hos politiker- och journalistklassen.

Under förutsättningen att Sverigedemokraterna hanterar den här affären rätt så kommer Erik Almqvists förtroende bara att öka. Han har visat att han inte är ofelbar utan att han, trots sin lite stela och seriösa image, faktiskt är en av dem som han representerar. Det, om något, borde vara ett gott tecken för en oppositionspolitiker vars motståndare helt tappat greppet om vilka de själva tror sig representera.