Nazispökets återkomst

I kölvattnet av kulturmarxismens politiska och kulturella dominans över västvärlden har den intellektuella debatten som bekant  urvattnats. Den som kritiserar det kulturmarxistiska paradigmet stämplas allt som oftast som nazist eller rasist. Nordisk Ungdom utgör inget undantag.

Hur naziststämpeln fungerar vet de flesta om vid det här laget och faktum är att dylika påklistrade epitet alltmer börjar förlora i kraft och värde. Alla som inte delar kulturmarxisternas världbild kan ju knappast vara nazister eller rasister?

Men det finns också en annan aspekt i det hela. När medelålders män och kvinnor börjar tala om nazism, gör de det av en ganska självklar anledning som för oss något yngre personer kanske är svårt att först förstå. De som föddes under, eller strax efter, kriget definierar hela sin existens med utgång ifrån nazismen.

Markus Willinger beskriver i sin bok Generation Identity det hela väldigt bra.

“National Socialism determined your entire thinking. No one shaped your worldview more than Adolf Hitler. Nazism was racist, so you wanted to be ‘anti-racist.’ Nazism was nationalist? Naturally, you became internationalist. It was militaristic, fascistic, and imperialistic, and so you became anti-military, anti-fascist and anti-imperialistic.

In this way, Adolf Hitler became your greatest role model.

Så länge det osunda debattklimatet som råder i Sverige fortsätter så kommer Nordisk Ungdom att anklagas för att vara nazister. Vi väljer att se den anklagelsen på två sätt: Dels som ett bevis på det antiintellektuella debattklimatet och dels som en fjäder i hatten eftersom vi uppenbarligen utgör en opposition som ger kulturmarxisterna skrämselhicka.

För att återkomma till Markus Willinger:

”We, however, enjoy a greater intellectual freedom than you. We are the first generation after 1933 to have truly overcome National Socialism. We neither define ourselves in terms of it, nor in terms of opposing it. We reject its ideology and hostility to the freedom and the diversity of peoples, just as we reject your ideology.

We don’t damn and demonize. We learn. You’ve failed to learn from the ‘Third Reich,’ and you become just as extremist as the National Socialists. Unlike you, we can justly and rightly claim to have overcome National Socialism. We toss both it and your sick ideas where the belong, into the rubbish bin of history.“

Nordisk Ungdom fortsätter att gå sin egen väg. Vi låter oss inte hindras av epitet som inte har någon relevans för debatten och som helt oärligt klistras på oss.

Vi fortsätter att sträva efter kärlek, ärlighet och idealism i kampen för ett nytt Skandinavien.

Abortdilemma för kulturmarxismen

I dagarna har abortdebatten blossat upp på nytt, något den gör med allt kortare intervaller. Den tidigare hyffsat ohotade synen på rätten till fri abort har börjat få sig allt fler törnar.

Fjolårets debatt om barn som fortfarande levde efter att de tagits ut ur livmodern men på ett fullkomligt horribelt och omänskligt sätt får självdö utan vare sig omtanke eller smärtlindring fick många att reagera med stark avsky. Problemet och själva anledningen till den debatten var förövrigt inte barnens smärta, lidande och död, utan om vi kunde acceptera att sjuksköterskorna arbetade i en sådan miljö. Det var alltså en arbetsmiljöfråga, inget annat.

Den nya abortdebatten borde, om kulturmarxisterna var ärliga i sina resonemang och avsikter, skapa ett slags PK-syntax-error. Till Sverige pågår nämligen en strid ström av vad man kan kalla för abortturister. Kvinnor från våra nordiska grannländer åker hit för att, på skattebetalarnas bekostnad, abortera foster av ”fel” kön; mestadels flickebarn.

Och även om inte detta leder till en snedfördelning av könen i Norden, så är principen exakt densamma som samma kulturmarxister fördömer Kina och Indien för där flickfoster mördas en masse. Det beräknas idag att snedfördelningen i ett globalt perspektiv är 200 miljoner. 200 miljoner flickor som aldrig tillåtits att födas just för att de har varit flickor. Feminismen har sannerligen segrat.

Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.