Mordförsök på aktivist i Nordisk Ungdom

I lördags arrangerade Nordisk Ungdom ett traditionellt julbord för både stora och små. Tillställningen var mycket trevlig och stämningen god, något som fick ett abrupt slut då en av deltagarna överfölls och misshandlades så pass grovt utanför lokalen att det inte kan betraktas som något annat än ett mordförsök. Julbordsdeltagaren hade gått ut för att ta lite luft och befann sig strax utanför dörren till ett trapphus då ett femtontal maskerade personer beväpnade med påkar och pepparspray anföll honom och han fick ta emot ett flertal slag mot kropp och huvud. När andra deltagare på tillställningen hittar honom ligger en avslagen påk bredvid honom. Han kvicknar till men mår snabbt allt sämre varför han körs till sjukhus där det konstateras att en blödning mellan hjärnan och skallbenet uppstått. Han ska även ha fått flera frakturer. Under natten till söndagen opererades han och läget beskrivs under måndagsförmiddagen fortfarande som kritiskt men stabilt.

Händelsen är polisanmäld och flera för polisen intressanta föremål har tagits i beslag.

Bara timmar efter den grova misshandeln gick Antifascistisk Aktion ut och sade sig ha lokaliserat var vi firade vårt julbord, varför det inte är särskilt långsökt att starkt misstänka att de ligger bakom det hela.

Trots att mordförsöket snabbt uppmärksammades på sociala medier och många upprördes över händelsen har det varit helt tyst från massmedia. Istället går Expressen idag ut med en artikel om Kärrtorp-händelserna och beskriver Nordisk Ungdom som någon slags nazistisk stormtrupp till Sverigedemokraterna. Det är så osmakligt det bara kan bli.

Nordisk Ungdom har alltid tagit avstånd från politiskt våld och vi har heller aldrig varit inblandade i våldsamheter som de som Expressen beskriver. De enda gångerna då vi har varit inblandad i våldsamma situationer är då vi har blivit överfallna och attackerade av vänsterextremister som vill tysta oss från att uttrycka våra åsikter, trots det målas vi ut som en våldsam nazistgrupp, samtidigt som en av våra aktivister kämpar för sitt liv och sin framtid efter att ha blivit oprovocerat misshandlad av den enda anledningen att han befann sig på en julmiddag.

Det är massmedia som skapar utrymme för den här typen av våld. De har blod på sina händer och de skäms inte ens för det.

Tillägg: Expressen ändrade senare i sin artikel och tog bort de värsta beskrivningarna om Nordisk Ungdom.

Nordisk Ungdoms stöd till SD

Vi var fyra personer som från början grundade Nordisk Ungdom. Vi kom från olika delar av Sverige och hade olika bakgrunder, men gemensamt var att vi alla tidigare hade varit aktiva i Nationaldemokraterna, det parti som bildades 2001 som följd av den största splittringen i Sverigedemokraternas historia och som under ett par år tävlade med SD om vilket av partierna som bäst kunde företräda nationalismen i Sverige.

Det var egentligen bara slumpen som fick oss att gå med i ND och inte i SD. I mitt fall hade jag i början av 2000-talet blivit alltmer politiskt intresserad och sökte mig fram efter ett alternativ att engagera mig i. I Stockholm var SD helt utraderat, varför det naturligt blev ND som var på frammarsch.

När vi senare startade Nordisk Ungdom var SD fortfarande ett ganska litet parti som ännu inte kommit in i riksdagen, men det ändrades snart och partiet kom redan samma år in. Allteftersom vi mer och mer räknade ut ND blev vår syn på SD positivare och efter riksdagsinträdet blev det naturligt att cirkeln slöts och vi gav SD vårt officiella stöd.

Det stödet försöker nu användas för att kleta ner SD så mycket som möjligt, i något av alla de hundratals tafatta, meningslösa, försök att sänka deras väljarstöd. Det är ett märkligt resonemang som förs, där SD på något sätt ska behöva försvara sig på grund av vårt stöd, samtidigt som Nordisk Ungdom beskrivs som en militant organisation där aktivister kallas för ”krigare”, allt i ett försök att utmåla NU som en så hemsk organisation som möjligt.

De som har följt med i vår unga organisations historia vet att den bild som massmedia försöker klistra på oss inte stämmer:

* Nordisk Ungdom är en idérörelse som genom färgstarka och uppseendeväckande aktioner försöker att påverka den politiska debatten.

* Nordisk Ungdom tar avstånd från våld, trakasserier och hot.

* Det är sant att vi har genomfört flera färgstarka och provocerande aktioner, men vi arbetar inom lagens ramar (och när vi balanserar på gränsen till vad som är lagligt eller inte så gör vi det enbart då vi anser oss ha den moraliska rätten att göra så, inte olikt t.ex hur Greenpeace arbetar)

* Ibland har vi gjort aktioner som vi är mer nöjda med i efterhand och ibland har vi gjort sådana som vi är mindre nöjda med. Vi är en organisation med ungdomsfokus och har aldrig varit rädda för att testa nya saker, eller göra provocerande aktioner som känns rätt för stunden men som i efterhand inte visat sig var så genomtänkta.

Vårt förhållande till Sverigedemokraterna är enkelt. Vi är en del av den framväxande Sverigevänliga rörelsen i vårt land, men vi har inga organisatoriska kopplingar till varandra och Nordisk Ungdom uppmanar inte till dubbelanslutningar i Sverigedemokraterna. I de fall då detta förekommit så gäller det på stödmedlemsnivå. Vi vill att det ska gå bra för Sverigedemokraterna och ger Mattias Karlsson, tf. partiledare för SD vårt fulla stöd i den valrörelse som partiet nu kommer att driva inför det, förhoppningsvis snart, utlysta extravalet.

10735688_10154738843760500_1719603584_n

Kommentar om valet

Under söndagens val anordnade vi en valvaka på det sociala centret Kronan. Där blev det även en debatt mellan mig, Magnus Söderman från Motgift, Charlotta Johansson från Motpol. Debatten sändes live på Motgift och går nu att lyssna på här:

Kronan öppnade i slutet av augusti med visionen att bli ett socialt center för unga skandinaver där olika kulturevenemang, debatter och sociala aktiviteter ska avlösa varandra.

Kronans facebooksida 

Tankar kring valet

Den valutgång som vi fick var precis den jag hade hoppats på. Feministiskt initiativ hölls utanför riksdagen, Sverigedemokraterna blev större än Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans och säkrade en starkt vågmästarroll, samtidigt som borgarna förlorade makten och den tillträdande regeringen kommer att bli en av de svagaste vi har haft någonsin. Nästan 800 000 svenskar valde att lägga sin röst mot massinvandring, för familjen och den svenska kulturen. Det är en enorm framgång för nationalismen i Sverige och förändrar den politiska spelplanen i landet för lång tid framöver.

Under debatten på Kronan gjorde jag två kontroversiella ställningstaganden som jag tänkte utveckla lite mer här:

Mitt stöd till många av uteslutningarna i Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har växt rekordfort och har gått från att vara en extremt liten organisation till att nu omfatta över tusen lokalpolitiker. Som ett relativt nytt parti, dessutom fruktansvärt svartmålat och socialt stigmatiserat, är det enormt svårt att hålla ihop organisationen. Bara de personliga konflikterna mellan olika företrädare och aktiva i partiet måste ta stor kraft, lägger vi där till att SD är det parti som granskas allra hårdast så kan vi anta att det måste vara en organisatorisk mardröm att ens försöka hålla partiet på banan. En av lösningarna heter givetvis toppstyrning och nolltolerans, och vi må tycka vad vi vill om det men resultatet talar för sig själv. Motsatsen är ett öde liknande det som Ny Demokrati fick, ett alternativ som skulle kunna slunga tillbaka nationalismens utveckling i Sverige årtionden tillbaka i tiden. Tiden måste givetvis komma när även Sverigedemokraterna stabiliseras och en demokratiseringsprocess tar vid, samtidigt som nolltoleransen mycket väl kan göra mer skada än nytta på längre sikt.

Min förståelse för SD:s ”antirasism-film”

Sverigedemokraterna har gått till val på att stenhårt driva en linje mot etablissemanget och den massinvandring som förs i Sverige. De säger sig inte vilja stoppa invandringen, men de vill minska den med 90%. Det är en oerhört radikal position i svensk politik i dag. De har dessutom en enorm potential att öka sitt väljarstöd kraftigt. 30-40% av befolkningen skulle kunna ställa upp på en sådan linje i invandringspolitiken idag och den siffran kan tänkas vara ännu högre än så.

Givet den enorma polarisering och den paria som omger Sverigedemokraterna idag så tror jag att filmen kan ha haft en positiv effekt. Som regel tycker jag att man ska tala direkt till de personer som röstar på partiet och inte till någon annan etnisk grupp. I det här fallet blir dessutom konsekvensen av att framställa en kines och en lankes som svenskar ett slags förnekande av det svenska folkets existens. Men vi vet redan var SD står i den här frågan. SD står inte för ett nytt paradigmskifte, men de utmanar och försvagar det gamla paradigmet, samtidigt som de faktiskt bereder vägen för ett nytt.

Svenskarnas parti

Svenskarnas partis valrörelse var förmodligen större än någon av de valrörelser som Nationaldemokraterna bedrev under 00-talet, samtidigt som mediaexponeringen kring partiet fullkomligt exploderade (ivrigt påhejad av Expo). Partiet gjorde samtidigt ett ”katastrofval”, där man inte lyckades ta något kommunalt mandat och till riksdagsvalet kammade partiet hem strax över  4000 röster.

Jag vet inte heller om jag tycker att det är ett katastrofval, egentligen. Jag ställde upp för Nationaldemokraterna i kommunalvalet i Vallentuna 2006 och trots att de flesta av oss som jobbade med partiet i kommunan var runt 20-år så gjorde vi en fantastisk valrörelse. Vi delade ut flygblad till alla kommunens hushåll fem gånger under valåret, anordnande flera torgmöten, många skolbesök, fick bra uppmärksamhet i lokaltidningen, skickade ut en CD-skiva och ett brev till alla förstagångsväljare och slutligen gjorde vi ett påkostat utskick till samtliga hushåll med valsedlar. På valdagen stod vi utanför nästan samtliga vallokaler och delade ut valsedlar. När valresultaten började komma in var till och med lokalmedia övertygade om att vi fått 1-3 mandat. Övriga partiet fick över 3% av rösterna och vi hade ingen konkurrent, Sverigedemokraterna ställde inte ens upp i valet. Det slutade med att Sverigedemokraterna ändå slog oss, om än med ett fåtal röster och mandadet för båda partierna uteblev helt. Vi insåg då att kampen om de invandringskritiska rösterna redan var avgjord.

Försöker man ta upp kampen om de invandringskritiska rösterna idag, när Sverigdemokraterna är mångdubbelt större, och dessutom gör det med ett parti som för några år sedan demonstrerade i uniform och kallade sig nationalsocialister, då har man redan bestämt sig för att man inte är intresserad av några valframgångar. Det spelar ingen roll att man är ”schyssta grabbar” som vill väl och som har hjärtat på rätt ställe. Jag får känslan av att man vill ställa sig vid sidan av, att politiken blir ett livsstilsval.

Väljarna bekräftade det som jag hävdade för tre år sedan; Sverigedemokraterna är och ses idag som det enda seriösa alternativet bland nationalister i allmänhet och svenska folket i synnerhet. Mitt tips till engagerade svenskpartister är istället att satsa allt på den utomparlamentariska kampen. Motgift är där ett lysande exempel på hur det arbetet kan bedrivas.

På valdagen fick vi alla vår upprättelse. Trots rena hat- och trakasserikampanjer från mediaeliten och vänsterextremister fick nationalismen det genombrott som vi i så många år har strävat efter. Att 800 000 svenskar nu ger oss sitt stöd kan inte betraktas på annat sätt, i svenska mått mätt, än att vi nu upplever en revolution.

2013 – Ett år av framgång

2013 närmar sig sitt slut och för Nordisk Ungdom betyder det att det snart 4 år har gått sedan starten i januari 2010.

Året blev också det år då organisationen tog ett stort kliv framåt och tog den samlade erfarenheten från 3 års arbete och sammanfattade den i en ny idégrund som kompletterades med en ny, mognare, grafisk profil.

Idégrunden är ett ambitiöst försök att presentera en målriktning för hela vår rörelse, där Nordisk Ungdoms främsta uppgift blir spridandet av en idé. Med idégrunden ligger vägen rak och klar.

Vår styrka ligger främst i vår initiativkraft. Det betyder inte nödvändigtvis att det är vi som alltid sätter agendan, tvärtom så försöker vi istället att utnyttja redan uppkomna situationer och ”pusha” frågan i en viss riktning. Så gjorde vi t.ex i maj då invandrarkravallerna rasade som värst när vi patrullerade svenska områden på gränsen till oroshärdarna för att förhindra att kravallerna spred sig till våra områden. Det var först då som polisen började agera och kravallerna kvästes strax därefter. Det ligger nära sanningen att säga att det var vi, tillsammans med andra nationalister och svenskar (även enskilda invandrare) som faktiskt satte stopp på den här kravallomgången.

Maj månad blev vår dittills mest framgångsrika sett till antalet nya medlemmar, hemsidesbesökare och ”facebook-gillningar”, men rekordet slogs i november efter succén med tårtningen av tårtkvinnan som setts nästa 200 000 gånger på YouTube. Antalet nya medlemmar i november blev över 80, samtidigt som vår nystartade butik sålde varor för ungefär 10 000kr (100 klistermärken kostar 29kr).

Förutom framgångarna på hemmaplan har året även varit det mest framgångsrika året när det gäller relationen till våra europeiska bröder och våra aktioner i Sverige renderade i löpsedlar både i Polen och Serbien. Kontakterna med andra europeiska nationalister har utökats och en stark vänskap, samsyn och grund håller på att utvecklas.

Än är året inte riktigt slut, och vill det sig väl kommer vi att lagom till jul kunna presentera en liten överraskning, men det är möjligt att julklappen blir lite försenad också, men den som väntar på något gott…

Ett stort tack till alla som har hjälpt till att göra det här året till ett av Nordisk Ungdoms mest framgångsrika år hittills!

God Jul och gott nytt år!

DTS_0155

Nordisk Ungdom tar ett stort kliv framåt

DSC_0268

Den 16 november bjöd Nordisk Ungdom in kärnaktivisterna till ett internt ”kick-off” möte för att presentera den nya logotypen och en helt ny idégrund.

Mötet var ett led i en längre förändringsprocess som i princip har pågått i två års tid. Alltsedan vårt officiella stöd till Sverigedemokraterna har en intern diskussion pågått om vilken väg vi ska välja för vår rörelse. Det känns både skönt och befriande att vi nu nåt till punkten där vi kan presentera resultatet av detta arbete.

Vår målbild samspelar med tre olika geografiska områden:

1) Skandinavien och det skandinaviska folket.

2) Norden och den frihetliga politiska tradition som har funnits här.

3) Europa som ett geopolitiskt och civilisatoriskt block.

Nyheten om idégrunden fick AFA-veteranen Mathias Wåg att välkomna oss ut ur ”identitärgarderoben”; men idégrunden ligger betydligt närmre en allmän europeisk högertradition även om den delvis genomsyras av identitära strömningar.

I och med idégrunden får den pan-nordiska tanken som vårt namn åsyftar en lättförståelig och självklar förklaring:

”Danskar, norrmän, svenskar och deras ättlingar är ett folk – det skandinaviska. Vi talar ett språk, vi delar en kultur, vi utgör en etnicitet och vi förenas av en gemensam framtid. Det skandinaviska folket är inte kopplat till någon statsbildning utan kan fritt definiera sitt eget sammanhang. Vem som är skandinav har inte med medborgarskap att göra utan det handlar istället om en identitet sprungen ur ett gemensamt förflutet. Vi är ett skandinaviskt folk och det är för skandinaverna vi kämpar!”

Nu har vi grunden som vi behöver för att på allvar bygga en skandinavisk rörelse. Det här är första steget, vill du vara med och ta nästa?

Kontroversiella aktioner och arbetssätt

Lite nu och då dyker det upp frågor om Nordisk Ungdoms arbetssätt och vilka metoder vi använder vid t.ex. aktioner. Nordisk Ungdom är en utomparlamentarisk organisation. Med det menar vi att vi inte arbetar på samma sätt som ett traditionellt parti utan att vi använder oss av andra metoder för att nå ut med vårt budskap. Många organisationer på den yttersta vänsterkanten beskriver sig själva som utomparlamentariska och använder våld som ett medel för att nå sina mål. Därför är ofta utomparlamentarism förknippat med just våld, bråk och vandalism. Vi har däremot alltid varit noggranna med att påpeka att våld är något som vi tar avstånd ifrån, bland annat här:

Nordisk Ungdom tar alltid avstånd från våld

Att vi tar avstånd ifrån våld betyder inte att våra aktioner inte är kontroversiella och ofta så balanserar vi på gränsen till vad som är lagligt. Det är dock inget vi ser som något problem; så länge ingen kommer till skada eller privat- eller allmän egendom drabbas av större skador så anser vi oss ha den moraliska rätten att föra ut vårt budskap. Sverige idag är nämligen en djungel av olika lagar och paragrafer. Du får idag inte anordna en flygbladsutdelning med ett dussin deltagare utan att först söka tillstånd för det.

Det är oftast samma aktioner som det dyker upp frågor kring. Jag tänkte därför gå igenom de mest kontroversiella och bemöta en del av de frågor som vanligtvis dyker upp:

Besöket hos läraren Markus Gullvén

Den 17 mars 2010 berättade den socialdemokratiska läraren Markus Gullvén i SVT:s Aktuellt att ”En elev som systematiskt för fram odemokratiska åsikter … i mitt klassrum … måste jag ge underkänt” På frågan om detta innebär att han sätter betyg på åsikter svarar Gullvén: ”Ja. Precis som det står i läroplanen att jag ska.”

Två dagar senare anmälde Nordisk Ungdom Markus Gullvén till JO

Eftersom det är synnerligen anmärkningsvärda uttalanden från en lärare försökte vi sedan att få tag på Gullvén. Han svarade dock inte på telefonsamtal så några aktivister åkte hem till honom för att få ett uttalande av honom. Det kan mycket väl uppfattas som hotfullt, men det var inte intentionen. Aktivisterna som knackade på hans dörr gjorde det mitt under ljusan dag och när han inte öppnade åkte de därifrån.

Som jämförelse kan man ta exemplet där Aftonbladet nyligen åkte hem till Åkesson, knackade på och lade märke till hur hans badhandduk låg på altanen vid poolen osv. Betydligt mer integritetskränkande och givetvis inget som någon höjer på ögonbrynen för.

Uppmärksammandet av övergreppet på Husbybadet

Den 26 februari 2011 protesterade ett trettiotal aktivister utanför ett transitboende för ”ensamkommande flyktingbarn” efter att flera av de vuxna barnen hade förgripit sig på några 11-åriga flickor på Husbybadet. Aktivisterna kastade ägg på husfasaden.

Även om det säkert är olagligt att kasta ägg på någons hus så uppstår inga skador. Det hela var en markering som inte ska behöva förklaras eller försvaras.

Naziattacken mot Jan Helin

Den 7 mars 2011 exploderar tidningarna i rubriker om en naziattack mot Jan Helin. Sanningen låg långt därifrån:

”Igår kväll begav sig två aktivister från Nordisk Ungdom till de etniskt svenska kvarter där Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, bor. Med sig hade de några affischer som de tänkte sätta upp runt om i området för att visa vilken hycklare Jan Helin är. När aktivisterna hade satt upp en affisch kom en arg kvinna ut ur ett av bostadshusen och skrek åt aktivisterna att försvinna varpå de begav sig ifrån platsen. I media har det här förvandlats till en nazistattack mot Jan Helins bostad. Inget kunde vara mer fel.

 – Den senaste veckan har media anklagat personer och internettidningar för att sprida överdrivna rykten om det sexuella övergreppet på Husbybadet. Istället gjorde de förövarna till offer och anklagade alla som reagerade för att komma med lögner. En stor del av svenskarna såg dock igenom deras lögner.

 – Nu ser de chansen att ge igen. De är livrädda för att svenskarna ska sluta klaga och börja agera. Vi har inte attackerat någon. Två aktivister satte upp några plakat för att visa allmänheten vilken hycklare Jan Helin är. Nu visar den etablerade median ännu en gång vilka som är de verkliga lögnarna och återigen kommer en stor del av folket att kunna se igenom deras lögner tack vare den fria median på internet säger Patrik Forsén, talesman för Nordisk Ungdom.”

Aktion för att uppmärksamma PO:s försvar av tunnelbanerånaren

Den 22 september 2012 inträffade kanske den märkligaste av alla mediehysterier hittills. Pressombudsmannen Ola Sigvardsson hade gått ut och kritiserat publiceringen av bilderna på den invandrade tunnelbanerånaren som rånade en person som hade svimmat av på tunnelbanespåret och som lämnade honom där med stor fara för den avsvimmades liv. På Sveavägen, en av huvudgatorna i Stockholm där Ola Sigvardsson bor, spelade därför Nordisk Ungdom upp scenen för att illustrera vad det var Sigvardsson faktiskt försvarade. Media fick det som om vi hade hotat Sigvardsson eftersom vi hade använt blod för att illustrera den skadade mannen på tunnelbanespåret. Jag bemötte det i en intervju:

”Vårt samhälle har blivit allt råare och våldsammare. Våldet är ständigt närvarande i unga svenskars vardag. Att arbeta mot våldet i samhället har varit en av våra främsta prioriteringar, därav aktionen utanför PO:s lägenhet i lördags. Vi menar, till skillnad mot PO, att våldsbrottslingar borde hängas ut i massmedia för att på så sätt lättare kunna gripas och hindras från att begå nya brott. Anklagelserna mot oss om att vi skulle ha hotat PO är patetiska. De som har skrivit det är personer ifrån Expo som mycket väl känner till våra arbetsmetoder och som vet att vi alltid tagit avstånd ifrån våld. Genom våra aktioner och vår gatukonst visar vi upp maktens hyckleri och det är de livrädda för.”

Vi har genom åren arbetat fram en övergripande strategi för våra aktioner där vi tagit stor hänsyn till att inte någon ska känna sig personligt hotad av oss eller våra aktioner. Vi är däremot inte rädda för att ”få lite skit på händerna” och våra metoder kommer inte tilltala alla. Är det så att vi kan hindra en dansstudio från att anordna strippdans för sexåringar genom att klottra lite på deras entrédörr, då kommer vi att fortsätta att göra det.

Det politiskt korrekta klimatet kväver debatten i vårt land och allt som bryter det minsta mot vad makten lär ut kommer att nagelfaras hårt. Det är därför performance-konst kan tolkas som mordhot av upphetsade journalister.

 

 

Nazispökets återkomst

I kölvattnet av kulturmarxismens politiska och kulturella dominans över västvärlden har den intellektuella debatten som bekant  urvattnats. Den som kritiserar det kulturmarxistiska paradigmet stämplas allt som oftast som nazist eller rasist. Nordisk Ungdom utgör inget undantag.

Hur naziststämpeln fungerar vet de flesta om vid det här laget och faktum är att dylika påklistrade epitet alltmer börjar förlora i kraft och värde. Alla som inte delar kulturmarxisternas världbild kan ju knappast vara nazister eller rasister?

Men det finns också en annan aspekt i det hela. När medelålders män och kvinnor börjar tala om nazism, gör de det av en ganska självklar anledning som för oss något yngre personer kanske är svårt att först förstå. De som föddes under, eller strax efter, kriget definierar hela sin existens med utgång ifrån nazismen.

Markus Willinger beskriver i sin bok Generation Identity det hela väldigt bra.

“National Socialism determined your entire thinking. No one shaped your worldview more than Adolf Hitler. Nazism was racist, so you wanted to be ‘anti-racist.’ Nazism was nationalist? Naturally, you became internationalist. It was militaristic, fascistic, and imperialistic, and so you became anti-military, anti-fascist and anti-imperialistic.

In this way, Adolf Hitler became your greatest role model.

Så länge det osunda debattklimatet som råder i Sverige fortsätter så kommer Nordisk Ungdom att anklagas för att vara nazister. Vi väljer att se den anklagelsen på två sätt: Dels som ett bevis på det antiintellektuella debattklimatet och dels som en fjäder i hatten eftersom vi uppenbarligen utgör en opposition som ger kulturmarxisterna skrämselhicka.

För att återkomma till Markus Willinger:

”We, however, enjoy a greater intellectual freedom than you. We are the first generation after 1933 to have truly overcome National Socialism. We neither define ourselves in terms of it, nor in terms of opposing it. We reject its ideology and hostility to the freedom and the diversity of peoples, just as we reject your ideology.

We don’t damn and demonize. We learn. You’ve failed to learn from the ‘Third Reich,’ and you become just as extremist as the National Socialists. Unlike you, we can justly and rightly claim to have overcome National Socialism. We toss both it and your sick ideas where the belong, into the rubbish bin of history.“

Nordisk Ungdom fortsätter att gå sin egen väg. Vi låter oss inte hindras av epitet som inte har någon relevans för debatten och som helt oärligt klistras på oss.

Vi fortsätter att sträva efter kärlek, ärlighet och idealism i kampen för ett nytt Skandinavien.

Intervju i Nya Tider

I det senaste numret av Nya Tider intervjuades jag av Sanna Hill, med anledning av att jag återvaldes som talesman för Nordisk Ungdom:

Du blev nyligen återvald som talesperson för Nordisk Ungdom. Vilka utmaningar är de första att ta sig an?

För någon vecka sedan hade jag ett samtal med en av våra kärnaktivister i Stockholm om organisationen och han kom då med en väldigt intressant liknelse som jag genast tog åt mig av. Han beskrev organisationen som en båt. Båten har ett fint skrov, bra besättning och bra kapten men vi har inte riktigt hittat den vind vi söker än. Min första utmaning blir att försöka hitta den, vilket jag inte tror blir något problem. Vi har precis rätt förutsättningar idag.

Om du måste välja, vilken av Nordisk Ungdoms aktioner är du stoltast över?

Vi brukar internt lyfta fram demonstrationen mot moskébygget i Keillers Park på Hisingen i Göteborg som det bästa exemplet på hur vi ska bedriva vår verksamhet. Demonstrationen samlade flera hundra deltagare av vilka de flesta helt saknade koppling till någon tidigare politisk verksamhet.

Men personligen så tycker jag nog att vår ”Kony-aktion” utanför Fotografiska muséet verkligen hade alla ingredienser som en typisk Nordisk Ungdom-aktion ska ha. Vi vill gärna se våra aktioner som gatukonst, där det visuella och symboliska ofta är det viktigaste. Vi utförde ”Kony-aktionen” som en gatuteater precis utanför ingången till Fotografiska, samma dag som en utställning med bilder från Joseph Konys barnarmé öppnade. Två stycken döda och nerblodade palestinska frihetskämpar låg täckta med tomhylsor på gatan precis vid ingången samtidigt som Barack Obama i kostym och k-pist leende gick och hälsade på alla besökare till utställningen. Vi vill få människor att tänka till en extra gång och chockar gärna för att göra det. I dagens informationssamhälle är det väldigt lätt att ens budskap dränks i sorlet av Lindex-reklamer, McDonaldsclowner och statusuppdateringar på facebook om vad någon åt till middag. Därför är det så lätt för makthavarna att manipulera opinionen, för det existerar ingen. Hetsen mot Joseph Kony är ett typexempel på det. Det är bara att, som i det här fallet, göra en känslosam film om en afrikansk krigsherre som tvingar barn att kriga för honom och kräva att USA gör något, gärna militärt, för att stoppa honom så har du fått opinionen positiv till att invadera främmande länder för att sprida ”frihet och demokrati”. Att den goda presidenten samtidigt öppet mördar sina egna medborgare utan rättegång och företräder det värsta imperiet världen någonsin skådat är lätt att då blunda för.

Tiden går snabbt. Har ni funderat på att starta ett parti eller liknande för de medlemmar som inte längre behöver visa legitimation på systemet?

Jag tror att ett av våra största problem är att så många av oss systemkritiker fortfarande har ett så stort förtroende för det parlamentariska systemet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att du så fort du har startat ett parti redan har förlorat. Parlamentarismen korrumperar och erbjuder ingen framkomlig väg, snarare tvärtom. Det blir dessutom ett slags självbedrägeri, där folk på allvar uppmuntras att tro att deras röst vart fjärde år räknas. Det är absurt.

Vi har länge diskuterat hur vi ska lösa det problem som du beskriver. Vi har alltid varit öppna för både medlemskap och engagemang oavsett ålder, men vi kommer från och med nu inte längre att benämna oss som en ungdomsorganisation även om vår största rekryteringsbas fortfarande kommer att utgöras av ungdomar. Vi kommer att behålla namnet Nordisk Ungdom, men ändra betydelsen till att syfta på den nordiska pånyttfödelsen och Skandinaviens framtid. En gyllene gryning, om man så vill. På så sätt hoppas vi kunna lättare kunna behålla de som passerar 30-strecket och som fortfarande vill göra en insats. Det här är bara den första av de förändringar som vi kommer att göra det närmaste året för att bättre anpassa oss efter de förändringar som skett sedan vi grundades för tre år sedan.

Nordisk Ungdom gav sitt kritiska stöd till Sverigedemokraterna, men verkar ideologiskt stå närmare SDU. Hur mycket har ni med SDU att göra egentligen?

Vi har väldigt god kontakt med många i SDU, både på riks- och distriktsnivå, men framförallt har vi många dubbelanslutna medlemmar som känner att de får ut mest av sitt engagemang genom att vara med på aktiviteter med båda organisationerna. Hos oss är det betydligt mer fart och fläkt, något som oftast saknas lite i SDU.

Nordisk Ungdom har anklagats för att vara ”judeälskare” samtidigt som gammelmedia målar upp organisationen som ”antisemitisk”. Är det den gyllene medelvägen som gäller?

Vi är en av Sveriges starkast profilerade antisionistiska organisationer. De som har anklagat oss för att vara ”judeälskare” eller ”antisemiter” är politiska clowner. Någon har sagt att en antisemit är någon som hatas av judar, inte hatar dem, och i vårt fall så stämmer den beskrivningen bra.

Du har erfarenhet av såväl partiverksamhet som ungdomsverksamhet. Upplever du det enklare att attrahera ungdomar än vuxna i dagens klimat?

Om jag ska vara helt ärlig, och jag ber om ursäkt om jag trampar någon läsare på tårna nu, så är det enklare, men framförallt bättre, att rekrytera en yngre person idag. Det är generationen som växt upp efter murens fall som är intressant. Hos de flesta äldre finns det alldeles för många invanda tankemönster och synsätt som gör att det är svårt att helt kunna se igenom systemets lögner. Visserligen finns det alltid undantag, men de är inte särskilt många.

Till 1 april i år skämtade ni om att ni skulle bilda parti och ställa upp i kyrkovalet specifikt. Vad hindrar er att ställa upp i exempelvis kommun- eller kyrkoval?

Vi vill att människor ska ha ett förtroende för oss och att de i alla lägen ska kunna lita på att det vi säger är sant och våra handlingar är ärliga. Därför kommer vi aldrig att ge oss in i det parlamentariska systemet eftersom det bygger på att man måste vara just oärlig för att nå några större framgångar.

Vi har normaliserat nationalismen

De senaste åren har den svenska nationalismen befunnit sig i en turbulent period. Sverigedemokraternas väg in i riksdagen gjorde helt upp med gamla föreställningar om hur det nationalistiska arbetet skulle bedrivas.

Nordisk Ungdom startades strax innan 2010 års riksdagsval och vi gick redan från början ut med hård kritik mot SD. Samtidigt hade vi en föreställning om att vi både ville modernisera och normalisera nationalismen. Vi tyckte att de senaste årens arbete hade tagit in på helt fel väg, in i en återvändsgränd av frasradikalism och ett ständigt behov av exkludering från samhället och vardagen.

Ganska snart började vi revidera vår egen syn på Sverigedemokraterna och deras roll för nationalismen i Sverige. Vi ville bygga broar till folket, inte skapa en ännu större distans.

Vår målsättning är att ge ungdomar runt om i Skandinavien en plattform som de lätt kan identifiera sig med och dit steget in är litet. Det har resulterat i att vi idag har över 700 medlemmar, främst från Sverige men även många från våra nordiska grannländer.

Idag behövs knappast något ”normaliseringsarbete” längre. Nationalismen är en ständigt växande norm. Nordisk Ungdom kommer att fortsätta ge den ett kraftfullt uttryckssätt i form av spekatakulära direktaktioner, uppbyggandet av sociala center och ett helhjärtat stöd till Sverigedemokraterna.

Vi är 2000-talets nationalister

Den nationalistiska renässansen vår världsdel upplever bär på ett enormt bagage som länge har hållit tillbaka vår sanna potential. Arvet efter kriget och Hollywoods förvridna bild av vad nationalismen är har gett oss en situation där Europas räddning ses som dess främsta hot.

Allteftersom problemen, kriserna, våldet och otryggheten ökar är det dock allt fler som väljer att ignorera och strunta i både bagaget och propagandan. Det är för många ett stort steg, men eftersom det blir allt lättare att ta det så når vi också ständigt nya målgrupper.

I mångt och mycket har vi i Nordisk Ungdom valt en unik väg för att tackla de här problemen. Vi tror visserligen att historien kan lära oss mycket, men vi drivs inte av en längtan till det som har varit. Många av oss är så pass unga att vi inte har haft möjlighet att uppleva något annat än det Sverige som i allt större utsträckning förtrycker sin egen ursprungsbefolkning.

Vi drivs istället av en längtan till framtiden. För att nå nya framgångar så kommer vi att fortsätta improvisera och anpassa vår verksamhet efter hur världen ser ut idag.