Vallentuna Nya – lögnens riddare

För några dagar sedan damp det senaste numret av Vallentuna Nya, en av Vallentunas två kommuntäckande lokaltidningar, ner i min brevlåda. Det som stod i tidningen chockade mig. Jag är van vid lögner och vinklingar från de stora tidningsdrakarna men det här var något helt nytt för mig. Den uppenbara propagandan fascinerar mig. Tror de att någon som var på mötet köper vad de skriver? Är de galna på riktigt?

Jag ska återge det allra värsta för er här. ”Tillresta rasister störde mötet” är rubriken på tidningens framsida. I texten kallas rasisterna för tillresta provokatörer som var där för att skapa en främlingsfientlig stämning.

Eftersom jag var en av de ”tillresta rasisterna” som åsyftas, och eftersom jag vet vilka de andra ”rasisterna” var och varifrån de kommer så blir det hela väldigt lustigt. På mötet kom ungefär 200 personer. Av dem var bara ett drygt dussin organiserade invandringskritiker. Tidningen Nationell Idag var där med två journalister, Jimmy Windeskog var där från ND, några Sverigedemokrater från Vallentuna och de andra nordostkommunerna (Täby, Österåker) var också där. Flest var vi från Nordisk Ungdom, alla från Vallentuna med undantag för någon från Täby och Österåker.

Den absoluta majoriteten av oss kom alltså från Vallentuna och de som inte gjorde de kom från grannkommunerna, med undantag för en person, Jimmy Windeskog från ND. Hur många som bor i just Bällsta vet jag inte, jag vet däremot att situationen med flyktingboendet i Bällsta är en kommunal fråga och inte en fråga enbart för bällstaborna, även om det är de som berörs främst.

Vallentuna Nya hävdar också att vi var där för att ”störa mötet”. Alla 200 som var på mötet vet att det här är som taget ur luften. Det var ingen som störde. Stämningen var stundtals upprörd och hätsk, men situationen var hela tiden ordnad.

Pravda-stilen fortsätter och på insändarsidan skriver Vallentuna Nya följande: ”Falska insändare. Den här veckan fick vi många insändare mot boendet för ensamkommande barn. (ja, de skriver faktiskt barn trots att alla är medvetna om att det rör sig om ungdomar och unga vuxna män) De kom alla från olika personer boende i Vallentuna. Ja, ända tills vi kontrollerade var de skickats ifrån – det visade sig att de flesta datorerna befann sig i Skåne.”

Så motståndet finns, men inte i Vallentuna, utan i den rasistiska och avlägsna SD-högborgen Skåne. Det är nu det börjar bli riktigt läskigt. Det här är helt enkelt inte sant. Vallentuna Nya ljuger och de gör det helt öppet. Inga kritiska insändare har alltså skickats in från vallentunabor, jo jag tackar. Jag vet själv flera stycken vallentunabor som har gjort det, men vad vet jag, de kanske är skåningar hela bunten.

Vansinneslögnerna fortstätter på nästa uppslag: ”Knappt 200 var där. I DN slogs det fast att alla var kommuninvånare, i ett helsidesuppslag och över nästan hela förstasidan på Stockholmsdelen. Fast sanningen var en helt annan, ungefär hälften kom från området, resten bestod av alla journalister och ett stort antal tillresta Sverigedemokrater, några från rena nazistpartier och andra som där enbart för att provocera fram en främlingsfientlig stämning”

Antingen var inte jag och journalisterna som skrev den här artikeln på samma möte, eller så har någon av oss en väldigt speciell uppfattning av hur verkligheten ser ut. Jag satt själv bland Vallentunas politiker. De utgjorde en avsevärd skara av personerna på mötet och kom definitivt inte bara från Bällsta. Det var här som de flesta positiva personerna satt. Enligt Vallentuna Nya skulle alltså hälften ha varit från Bällsta och resten skulle vara journalister, sverigedemokrater, eller något ännu värre.

Nationalisterna skulle alltså tillsammans med journalisterna ha utgjort ungefär 100 personer. Journalisterna var inte särskilt många, även om flera tidningar och TV-kanaler var representerade. Om vi räknar högt och säger att det var 30 journalister på mötet, betyder det att det enligt Vallentuna Nya skulle varit ungefär 70 nationalister på mötet mot de 15-20 som faktiskt fanns där (och där majoriteten var från Vallentuna).

Vallentuna Nya försöker först demonisera nationalisterna genom att kalla oss för rasister och nazister. Nästa steg är att påskina att vi utgjorde en stor del av mötesdeltagarna (och i princip alla negativa deltagare). Reslutatet är att Bällstaborna själva är positiva till boendet, eller om nu någon mot förmodan skulle avvika från den åsikten så är det frågan om en rasist, eller i värsta fall en såndär fullblodsvarulvsnazist.

Vallentuna Nya har en tydlig ambition. Med lögner och vinklingar ska de få vallentunaborna att tycka rätt. Med så taffliga lögner som de presenterar i den här veckans tidning kommer de att få det svårt. Vallentunaborna är mycket smartare än vad de tror.

Mötet om flyktingboendet

Igår var vi många oroliga, förbannade och besvikna vallentunabor som samlades i Karlbergsskolan på det öppna mötet angående flyktingboendet i Bällsta. Min bedömning är att 2/3-delar av deltagarna var skeptiska mot hur den här frågan hanterats. De applåder som kom när någon uttalade sitt stöd för flyktingboendet kom främst från det hörnet av rummet där Vallentunas politiker satt. Stämningen var stundtals mycket upprörd.

Den stora lokalen var fylld till brädden och många fick inte sittplats eftersom stolarna inte räckte till. Media från SVT, TV4 och Nationell Idag var också på plats.

Mötet visade med all tydlighet hur den svenska demokratin fungerar. Det har länge talats om politikerförakt, men under kvällen märktes istället ett tydligt folkförakt från politiker och andra makthavare.

Under den öppna frågestunden var det bara Migrationsverkets representant som gav tydliga, raka och ärliga svar. Han berättade följande:

I Sverige ålderstestas ingen och nästan inga som kommer hit och söker asyl kan styrka sin identitet. I Norge ålderstestas det dock.

1900kr/dygn är kostnaden per boendeplats. Det betyder en kostnad på ca 600 000 i månaden för hemmet i Bällsta och då är inte husköpet på nästan 5 miljoner och betydande renoveringar inräknade.

Det framkom även att mäklare räknar med att husen som ligger närmast boendet faller i pris med ca 500 000 vid eventuell försäljning. Prisen på husen i hela området faller också betydligt.

Svenskar som har arbetat hårt hela sina liv för att ha råd att bo i trygga områden där deras barn kan få en bra uppväxt är alltså de som tillhör de stora förlorarna. När de har mage att protestera möts de av förakt och hån och blir stämplade som rasister.

För mig känns det enkelt att stämpla det här som ett systemfel. Den representativa demokratin skapar klyftor mellan de som fattar besluten och de som ska leva med dem. Besluten borde självklart fattas av alla, tillsammans. Den representativa demokratin gräver själv sin grav i och med ökat politiker- och folkförakt, lösningen är en direktdemokrati där invånarna själva bestämmer hur de vill ha det i sina områden.

Det här är 2000-talets stora utmaning. Men jag är övertygad om att demokratin kommer att segra. Radikaliseringen av vallentunaborna är ett steg i den riktning.

20120327-172922.jpg

Verkligheten om flyktingboenden för ensamkommande barn

Idag fick jag ett brev från en av de oroliga invånarna i Vallentuna. Brevet är skrivet av Hanna som arbetar inom socialtjänsten någonstans i norra Stockholm. Hanna har själv jobbat på ett liknande boende som det som ska öppna i Vallentuna och i brevet beskriver hon en del av sina upplevelser.

———————————-

Flyktingboenden är idag ett känsligt ämne att prata om. Framför allt om det är ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Kritiserar man öppnandet av ett boende så blir man kallad för rasist eller för andra saker. Om man inte stöder boendet så är det samma sak. Alla som stöder boendet målar upp fina bilder om det ädla arbetet med att ta emot dessa barn och välkomna dem till Sverige och ge dem bra förutsättningar för sitt liv här samt hjälpa dem med sina traumatiska upplevelser från sina hemländer. Det låter jättefint.

Men det är så att jag kräks. För det stämmer sällan med verkligheten. För om man öppnar ögonen och kollar omkring så upptäcker man den ena lögnen efter den andra kring dessa boenden. Under min utbildning så tillbringade jag en tid på just ett sånt här boende och såg själv hur mycket alla ljuger kring hur det är. För att inte tala om alla artiklar och information det finns på internet just kring situationen på dessa boenden.

För det första handlar det ytterst sällan om några barn. Det är ungdomar som det handlar om och i många fall inte ens det. Inte alltför sällan så är det vuxna män i 20-30 års åldern som kommer och påstår sig vara under 18 år. Men att dessa barn är så pass gamla är det ingen som vill erkänna utan de envisas med att fortsätta charaden om att de är under 18 år så låt gå för det. I vilket fall som helst så det handlar inte om hjälplösa barn utan om ungdomar.

Dessutom är många av dessa ungdomar inte ensamkommande. Många av dem har faktiskt släktingar i landet. Eller så väntar de bara på att resten av deras familj skall komma hit. Men visst, några av dem är faktiskt ensamkommande. Men det spelar ingen roll om de har släktingar här. De ombeds endast att hålla en låg profil kring detta tills de har fått sitt uppehållstillstånd. De som har kvar sin familj i sina hemländer har ofta mycket kontakt med dem och familjen väntar bara på att ungdomarna har fått sitt uppehållstillstånd så att de kan komma hit som anhöriginvandring. Så dessa ensamkommande ungdomar är inte så ensamma heller.

Vidare så handlar det oftast inte om några djupt traumatiserade ungdomar som kommer. Jag säger oftast för ibland så är det faktiskt en del av dem som bor på ett sådant här boende som mår väldigt dåligt. Men de som mår för dåligt skickas oftast vidare till andra ställen som har bättre förutsättningar för att ta hand om deras dåliga psykiska hälsa. Men visst erbjuder dessa boenden hjälp med ungdomarnas trauman. Vilket fall som helst så är det enkelt att se att de flesta av dessa ungdomar inte alls mår speciellt dåligt utan tvärtom. De har det rätt bra och är mycket väl medvetna om att de enkelt kan låtsas må lite dåligt för att få lite extra uppmärksamhet och slippa undan med att göra tråkiga sysslor. Faktum är att alla de ungdomar som jag träffade på det flyktingboendet som jag var på mådde bättre än majoriteten av de ungdomar som jag har träffat i mitt arbete på socialtjänsten. Så dessa ungdomar är inte djupt traumatiserade heller utan mår relativt bra.

Visst kan man ifrågasätta hur många av dessa ungdomar egentligen mår eftersom det på de flesta av dessa boenden ofta förekommer både alkohol, droger och kriminalitet. Det är snarare regel än undantag. Det har publicerats otaliga artiklar om att ungdomar på denna typ av boenden har våldtagit kvinnor, tjejer och även i en del fall små flickor. Så visst, dessa ungdomar och vuxna män kanske inte mår speciellt bra. Eller så har de inte någon respekt för det land som de har kommit till och deras lagar och regler. Oavsett hur det nu är med den saken så finns det inte den kompetens som behövs på dessa boenden för att kunna ta hand om den problematiken. Det finns inte heller den personaltäthet och kontroll som behövs då de flesta av dessa ungdomar får springa ute som de vill och göra vad de vill. Personalen agerar istället städpersonal, lagar mat och dukar undan efter ungdomarna medan ungdomarna styr som de själva vill på boendena.

Tycka vad man vill om förekomsten av dessa boenden och om huruvida vi skall ta emot dessa ”ensamkommande flyktingbarnen” då de sällan är ensamkommande och några barn. Men vilket fall som helst så är ett sådant boende inte något som är lämpligt att lägga mitt i ett villaområde. Det finns en anledning till att alla behandlingshem och speciella boenden för problematiska ungdomar ligger i ute i skogen, på landet eller andra avskilda platser. Det är för att de ungdomarna inte skall kunna ta ut sina problem på andra och heller inte kunna få kontakt med olämpliga personer. Samma resonemang borde tillämpas på dessa boenden med de ”djupt traumatiserade ungdomarna” om de nu ens skall tillåtas att förekomma.

Hanna, Vallentuna

Reconquista Vallentuna

Både jag och min fru är uppväxta i Täby, strax norr om Stockholm. Ändå valde vi när vi gifte oss att bosätta oss i Vallentuna, som ligger norr om Täby. Vi är inte de enda som har dragit våra flyttlass norrut, många av våra jämnåriga vänner och släktingar har gjort samma sak. I princip är vi tvingade till det, bostadspriserna i Täby är högre än i Vallentuna, och vill man bilda familj och kanske flytta till ett radhus eller en villa är skillnaderna i pris ännu större.

När jag växte upp i Täby var Vallentunas rykte inte det allra bästa. Droger, lokala invandrargäng, och allmänt stök gjorde att kommunens rykte var rätt skamfilat. När jag gick på högstadiet som ligger några stationer från Vallentuna fick vi besök av invandrarelever som slog ner vår rektor efter att han försökt att avvisa dem från skolans område.

Idag bor jag i det som då ansågs vara Vallentunas ghetto, Åby Gärde. Nu med det nya namnet Åby Park och med en allt högre andel svenskar efter att föreningen ombildade till bostadsrätter.

Vallentuna genomgår en enorm förändring och expansion, på både gott och ont. En av de goda förändringarna står i veckans Vallentuna Steget, en av våra lokaltidningar, under rubriken ”Babyboom i Vallentuna”. Befolkningsökningen i Vallentuna i fjol, var högst i hela landet och det är inte bara inflyttningen som ökar siffrorna. Närmare 400 barn föddes på en befolkning på drygt 30 000. Siffrorna väntas öka för att sedan stabiliseras på 460 barn/år.

Allt fler svenskar och nationalister flyttar hit och föder fler barn. Genomsnittet för antalet barn/kvinna ligger på 2 i kommunen, vilket är långt högre än riksgenomsnittet och det tal som krävs för att befolkningen inte ska minska. Kommunen har dessutom lägre andel invandrare än sina närmaste grannkommuner och befinner sig också i de siffrorna långt under riksgenomsnittet.

Allt är inte nattsvart. I Vallentuna visar vi att det är oss själva det hänger på. Vi kan vända trenden med en minskande andel svenskar genom att gifta oss, skaffa barn och flytta till områden med hög andel svenskar. Vi styr över vårt eget öde, glöm aldrig det.